Avundsjuka

Innan jag flyttade till London var jag rädd, som säkert alla andra blivande au pairer är att inte hitta några vänner.
Jag hade dock turen att familjens förra au pair Franzi presenterade mig för flera av hennes vänner. och jag blev god vän med både henne och de andra tjejerna. Detta var säkert tjejer som jag kanske inte annars skulle ha blivit vän med. Men där var vi alla i samma situation. Och jag hade väl aldrig i Sverige, träffat en tjej på facebook som jag bestämt träff med och sedan blivit ruskigt bra kompis med. 
Detta hände TVÅ gånger i London. Men vi var alla på samma nivå där. Alla var krävande. Alla suktade efter en vän till. Alla var ensama. Alla letade efter någon att dela allt med.
 
Nu är jag en. En tjej som presenteras i ett nytt samhälle där alla redan har sitt. Har sina vänner.
Ja Okej, jag har redan gett upp lite. Jag har bestämt mig att ingen har tid för mig. 
och det försår jag ju att det inte gör mig speciellt attraktiv.
Men Göta petter alltså.
 
Fan vad tråkigt det är. HATAR att vara ny, jag är som bäst när jag får vara jag.
Folk måste förstå mig. annars tas jag helt fel.
JA jag talar innan jag tänker oftast
JA jag säger vad jag tycker
 
Och JAAAA detta har fått mig att framstå i mindre ljusa dagar. 
Men jag skulla släppa alla mina principer genom att sluta med något av det ovanstående.
Jag slutar inte tycka vad jag tycker för att någon ska bli nöjd, jag är ingen medlare. Har aldrig varit.
Inte min uppgift här i livet att ge med mig.
På senare dar, har jag lärt mig att det är bättre att vara tyst. Och OBOY är det svårt ibland.
 
När jag har övat på det i spegeln ser jag hur alla ironiska skämt, konkreta svar och annat bara flödar ut genom ögonen och jag inser att jag inte döljer så bra...
 
Jag pratar inte så mycket nu för tiden.
Rätt sällan. 
Har inget att tillföra, vet inte vad saker handlar om. hör inte till.
 
 
Jag bor för långt bort. Alla har annat att göra, och skulle de ha tid så är Älmhult ändå inget ställe man spontan åker till.
Varför inte? Hallå vi har världens modernaste Ikea varuhus här?
 
Jag blir inte inbjuden till några event längre, jag bor för långt bort, har inga pengar och bo för långt bort.
Jag är så tråkig känner jag.
Och jag vill faktiskt påstå att jag är en rätt så rolig person ibland.
Men jag har liksom slutat med det. Jag tror inte att katterna bryr sig om jag sitter och ler i soffan eller inte.
 
inser att detta inte är vad ni vill läsa om. 
Men för finaste sambons skulle skriver jag det här. skriver av mig. 
Får kanske känslan att någon bryr sig. För den saknar jag. 
Så finns det inte riktigt någon jag kan prata om det med heller. Ingen förstår.
 
Ingen har tid med mig
 
Snälla ha tid med mig nästa gång jag hör av mig
Kommentarer
Postat av: En vän!

Nu får vi rycka upp oss:-) livet är inte alltid en dans på rosor, deppiga kan vi alla bli men snart så tar vi oss upp igen! Du är stark och du har de i dig! You rock! Och jag vet att du vet de själv! Hanna är bara Hanna! Man behöver inte prata, skriva går också bra och de lättar oftast på de hårda trycket och man kan snabbt släppa smärtan, prova att skrika gå ut...ut långt in i skogen och skrik! De kan till och med vara lite kul!

Pengar är inte heller allt! Men pengar är mycket, man kommer in i kriser men man tar sig ur dem, de är jätte jobbigt att gå förbi alla kläder man skulle vilja ha eller de där skorna man bara längtat efter. Bara för att man måste ha mat på bordet! Alla kommer nån gång att hamna där, jag lovar de vänder!!

Du är bra som du är, kom ihåg de!

2012-11-19 19:29:01
Postat av: Mormor

Ja Hanna, det är ett litet problem vi har vi lejon, vill gärna stå lite i solglans och få uppmärksamhet. Som väl är hamnar vi ibland i livets skola, det är då vi upptäcker att vi klarar oss bra långa stunder alldeles själva. Man behöver inte ha någon stackare som måste höra på. Det går utmärkt med spegeln, där berättar man sina "roliga" historier och kollar om någon skrattar. Berättar någon oförrätt man varit utsatt för, kollar om man får medhåll. I värsta fall skålar man med spegeln och då är det någon där som också säger skål! Allt kommer inte med en gång, man får vara glad åt varje ny vän som dyker upp. Sen är det ett heltidsjobb som fattas, men pussa lille John så länge så inte han tappar sugen. Allt Gott MM

2012-11-21 22:56:18
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: