34

34 veckor gammalt är nu vårt lilla Ris. 34 veckor.. bara 6 kvar till BF. Kan ju bli mer men också mindre. Jag har en känsla av att det blir tidigare men känner att 1 Augusti vore en så himla bra dag. Synd man inte får välja!!

Nästa vecka har jag mitt sista besök hos min bm, sen går hon på semester och då flyttas jag över till Älmhult.

Just för stunden är jag så trött, alltså trött så jag vill lipa. Vilket jag inte riktigt förstår då jag varje morgon denna vecka känt mig pigg, eller ja så pigg en kan vara klockan 6.  Jag irriterar mig också på Sverige, landet lagom som är så jävla flata men ska ha en JÄVLA  massa åsikter om allt och vara så jääävla lättkränkta hela tiden. Blondinbella som just nu går igenom en skilsmässa skrev att hon känner det som att hon befinner sig i en tsunami och det hon försöker göra är att stå stadigt och ta djupa andetag. Detta har diverse skvallerblaskor skrivit STORA rubriker kring och drabbade och anhöriga av tsunamin som ägde rum 2004 rasar mot hennes ordval. Jag menar Kom för fan Igen….!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Hade hon skrivit att hon jämförde sin skilsmässa med att befinna sig i Thailand juldagen 2004 i DEN tsunamin hade jag förstått ilskan. Men hon drar en parallell mellan två katastrofer, två TYPER av katastrofer. Det har varit flera tsunamis sedan 2004. Inte fan ser jag JP ligga och grina när någon säger att ”Det stormar lite i mitt liv nu” eftersom han i Gudrun stormen förlorade mycket skog! Likadant gällande debatten med banderollerna på studentflaken. JA en del har tagit detta för långt, ja en del har skrivit vidriga saker. Men det är fan bara pojkarna som får skiten för detta. När flickorna kontrar är de istället rebeller, modigt att de vågar ta ner macho kulturen. Igen SKÄRP ER FÖR FAN!! Sån jävla dubbelmoral.

Märks det att jag är lite lättstött nu för tiden? Från att där i början varit likgiltig mot ungefär allt till att reagera på allt. Hehe så fint att kunna skylla på hormoner.

Ett annat problem som jag upptäckt under framförallt senare delen av graviditeten är maghetsen. En hets jag inte kunde förstå innan och verkligen inte trodde skulle drabba mig. Men det har den, jag vet att när folk säger till mig att ”Åhh så stor du blivit” ” OJ nu syns det verkligen” Så menar de inget illa, men det känns seriöst som en kniv rakt i hjärtat. Varför kan jag inte förklara. Jag svarar oftast bara med ett leende och JP säger att man ser hur jag försöker krypa ur skinnet… Jag vill bara skrika att jag minsann bara gått upp 7 kilo och att jag ligger EXAKT på kurvan, jag är på centimetern exakt så stort som jag ska vara. Liksom jag är i 8 månaden jag bär på ett barn som är ca 42 cm långt och väger 2 kilo, klart som tusan det syns! Igår var det på riktigt en som frågade om jag var säker på att jag inte skulle ha 2…. Jag brukar kunna vara rätt slagfärdig, men jag sa att jag var rätt säker på den saken, samtidigt som jag mördade henne i mitt huvud. När jag har läst artiklar gällande detta så ger de ofta förslag på vad man kan säga istället. ”Vilken fin mage du har” är det vanligaste. Jag vet inte hur jag skulle svara på det heller, men det handlar om att jag är dålig på att ta emot komplimanger. Att berömma min mage är ju att berömma mitt barn, att berömma det jag gör just nu, och det kan verkligen behövas ibland. Då lämnar man i alla fall mig glad inombords istället för lipig.  Så prova med det istället. Jag vet att jag själv sagt det ovanstående innan, och som de flesta andra inte menat något illa, för man kan nog inte förstå hur det känns innan man själv varit där. Jag har inte kunnat det i alla fall. Sen tror ja en del bärnstenar glömt helt hur det var för dem själva. Eller är det som när folk frågar Hur mår du? Och man svarar Jo tack fint. För det är ju så man svarar. Vår präst sa att det är så vi printat in det, och när man frågar Hur mår du? Är man då beredd eller villig att ta emot svaret? Vill jag höra sanningen? Fråga istället Hur mår du egentligen? För att visa att ja, jag finns här. Du kan berätta för mig.

Lite så känns det med graviditeten, folk vill höra att man flyter runt på rosa moln och att allt är underbart, att jag längtar så efter mitt barn. Sen är de jääävligt snabba med att fylla i ja njut medan du kan, sen är ditt liv SLUT. OVER. Ingen mer sömn, egen tid på MINST 18 år! Dessa människor vill jag också ge fingret. Två stycken faktiskt, i ögonhöjd.

Men för mig har inte graviditeten varit så härlig. Jag tycker mest det är jobbigt. Klart det är värt det. När jag på kvällen masserar mina ben som är svullna och har stora märken efter strumpkanten och jag känner riset ge mig en liten puff så tvekar jag givetvis inte en sekund på att det är värt det. Jag var rätt inställd på att jag skulle tycka det var super mysigt hela tiden, njuta hela tiden. Därför blev det ju klart ett riktigt magplask när man sedan spydde konstant i 17 v plus 3 veckor till då huvudet inte riktigt kunde ta sig ur rutinen att kräkas vid lagom lämpliga tillfällen…

Nu mår jag ju bra så och har gjort ett tag, och tiden då jag hade kräkfest känns riktigt avlägsen. Samtidigt som när jag tänker tillbaka på det känner att shit jag har ju varit gravid sedan november, så har det gått så fort! Liksom det är så lite kvar, och alla har hela tiden sagt att det är så drygt nu mot slutet. Det finns ju givetvis tid för det att ändras, men so far går det bara snabbt. Något som inte går snabbt är mina arbetsdagar. 12 st kvar för att vara exakt. Och ALDRIG har tiden gått såååå långsamt.

En ny jobbig grej är halsbränna. Ingen höjdare alltså, känns som att strupen ska gå sönder. Har varit nästan konstant nu i ett par dagar. Hoppas det släpper fort, snart, helst igår.

På lördag ska jag på wedding, jag tar givetvis Riset med mig och JP. Han i kostym, jag i långklänning och Riset näck. Vi ska försöka ta lite preggo bilder också innan. Har inga bilder på mig i princip som preggo. Har två typ från London, och det är ju ett par veckor sedan.

Jag har klippt mig också, samma frisyr som innan fast kortare, då det kommer växa ut till samma längd lagom till min birthday. Är dock så himla nöjd med längden just nu! Love it, körde på samma färg som de senaste gångerna också, det känns som en keeper. Igår svängde jag inom och köpte mig en plattång också, en sådan man kan locka håret med också. Samma märke som min hårfön, alltså svindyra men svinbra. Seriöst, om en lekman som jag märker så stort skillnad så gör det en del. Provade två lockar igår lite snabbt och jag klarade det! Bra Hanna. Till Hanna Från Hanna önskar Skatteåterbäringen.

Sen kommer amerikanarna också och så är jag å JP lediga heeeeeeela nästa vecka. Sen är det midsommar i Norje. Vilken top vecka alltså!

Årets första besök i Norje är redan gjort. Jag och mamma var där förra veckan under Sweden Rock! Det var vårt första besök på denna festival trotts att vi bott nära hela livet typ. Dragplåstret var Aerosmith som just nu gör sin avskedsturné Aero-vederci baby! Mamma fick detta i julklapp av mig och Virran. Vi hade båda sett lite liveklipp från deras turné på facebook men man kan ju aldrig veta exakt hur det ska bli. Och hur de ska låta. När de flesta låtar man lyssnar på spelades in under 80-talet. Sångaren Steven Tyler är ju tex född 1948. Alltså två år yngre än mormor ginco. Men kvart över tio PM drog de igång, och sen var det show till tolvslaget. Och det lät så bra, det var så bra. Bra ljud, bra låtar, bra väder, bra sällskap. B R A ! ! ! Känns så sjukt att man fått se dem live. Fått höra min favoritlåt live. Och glädjen över att de lät så bra, det var nästan som på skivorna! Mycket fin kväll!!

Sen var det student, Emil. Emil tog studenten. Så sjukt. Han är ju bara 10 år gammal!

Givetvis är han äldre, typ 19 men sist jag kollade var han 10. Studenten tog han och jag var på plats på Önnestad och hängde en Alkoholfri öl runt halsen på honom. H Ä M N D.

Sen åkte vi till Kajesträdet och så åt jag 8 portioner smörgåstårta. OCH fick äntEligen krama min John, han hade flugit till Litauen redan söndagen veckan innan så nästan en vecka utan honom. Jag hade visst varit rätt sysselsatt under hans frånvaro, men tråkigt alltså!

Jag känner mig lite disträ också, tror det är därför jag hakar upp mig på en massa oviktigheter (se starten på mitt inlägg ;P ) Står i preggo appen att det är högst normalt att bli det då kroppen och huvudet förbereder sig på den kommande förlossningen. Grejen är den att jag inte känner mig speciellt orolig utan ser faktiskt mer fram emot det, det är ju liksom rätt oundvikligt nu. Men kroppen brukar ju ha bäst koll. Känner att jag har svårt att fokusera, vandrar lätt iväg i tanken.

Nej, bara två dagar kvar till en veckas semester, hepp hepp. Riset gör High five i maggen! :D


Trailz

Idag har jag haft två patienter, båda män och över 80 som efter undersökningen har tagit mig i handen tittat på mig sådär sött tackat och sagt ” Ha det så bra nu” och nickat. Jag misstänker att det har med kulan å göra. Kulan som varje gång jag tar mig tid att titta i spegeln verkar ha växt ytterligare ett par centimeter, utåt. Såklart.

Första halvan av graviditeten var standard frågan ” Vet ni var det blir?” 100% ett barn, svarade jag i mitt huvud. Men utåt skakade jag bara på huvudet. De kändes, känns så himla oviktigt att veta. När jag väl sett 4 kammarbilden på Risets hjärta på ultraljudet och lipat lite där i mörkret så spelade det ju ingen roll om det är snopp eller snippa. Jag behöver inte veta nu, jag kommer ju få reda på det så småningom. Faktiskt som en av de första.

Nu är standard frågan ” är det en vilding?”. Jag menar inte att vara dryg nu, jag ställer själv dessa frågor till andra preggosar. Men jag har funderat på det där med vild.

Alltså jo, nu känner man ju alla rörelser, hela tiden. Känner att det rör sig, men vilt ? Njjaaa. Jag har mer intrycket av att riset verkligen är sitt pappas barn. Lung och metodisk. Jag upplever det inte som rastlösa sparkar. Utan det är mer som rörelser vid förflyttning eller att det lilla livet sträcker på sig. Lite buffar sådär ibland. Om jag tittar på telefonen eller läser och har armen/armarna på magen kan jag ibland få en liten buff där. Som att jag trycker för mycket, och försöker jag buffa tillbaka när jag känner att nu ligger det något precis här så flytter h*n sig bara. Får sällan en kick tillbaka. Och det känns väldigt mycket som John, hade det varit en lite vilde där inne, kanske mer lik mig. Hade jag nog jäklar fått en spark tillbaka när jag envisats med att peta på den.

Men det gör mig glad, en lung och harmonisk bebis känns fint, och John är ju en av mina absoluta favoriter så ett litet Ris som liknar honom gör mig bara glad.

Annars svettas jag mest, något kopiöst alltså. Är så varm heeeela tiden. Vilket är lite jobbigt, känns som man kommit i puberteten igen. Knyta skorna är näst intill omöjligt, om det inte finns en pall i närheten där man kan slänga upp benet.

Igår var jag INTE lung och harmonisk, eller kanske harmonisk förresten, euforisk helt klart. Vi hämtade ut vår vagn!! Jag tänker skriva min nu, men vi har delat på summan för allt. Men MIN Stokke Trailz. I blått. Den är underbar, så fin såååå fin. Babyskyddet från Besafe är också fint, blev himla nöjd med mitt färgval. Och jag kan verkligen knappt förstå att det ska sitta en liten bebis där i. I det där bebisskyddet ska vi få ta med vårt ris hem i. JP vill packa BB väskan. Jag försöker komma på ett sätt att lösa det på samtidigt som jag använder de prylar som ska packas ner.. Hehe. JP vill också klä in hela baksätet i bilen i svarta sopsäckar, det stod tyvärr så i preggo appen. Kunde vara bra ifall vattnet skulle gå…..

Vi har gått på föreläsning också ” Att föda” hette den. Det var intressant, och jobbigt att sitta i två timmar.

Det är också varm ute, och krösatågen har börjat gå igen THANK GOD! Höll på att bryta ihop senaste månaden eftersom de där jääävla tågen aldrig kunde gå i tid, öresundstågen är skit!

I dagsläget har jag 24 Twenty four Tjugo fyra arbetsdagar kvar att arbeta. Känns liksom gött. Många har varnat att den där sista tiden är så dryg, men jag tänker mer att om 24 dagar går jag på semester, för det gör jag. 1 veckas semester innan mamma ledigheten börjar. Men jag ska försöka se det som 3 veckors semester och sedan ska jag börja vänta på riset. Min första betalda sommar semester. Ser fram emot den, ser fram emot lite tid i Blekinge. John är inte så förtjust att jag ska hänga där med hans mor och systrar utan honom. Försöker intala honom att jag faktiskt förmodligen är i bättre händer där än hemma ensam eftersom hälften av dem faktiskt fött barn. JP är inte övertygad. Han är känsligare än vad jag trodde hihi


2017-04-06

I onsdags började jag läsa en ny bok. Martina Haag’s ”Det är något som inte stämmer” Den har stått i bokhyllan ett tag, köpte den på någon rea. Den handlar om hennes skilsmässa från Erik Haag. Han lämnade ju henne för kollegan Lotta Lundgren. De gör ju Historieätarna ihop på SVT. Jag älskar det programmet och gillar dem ihop. De har liksom kemi, men det kan ju förklaras såklart.

Anyway. Jag tänkte väl när jag köpte boken att det kunde vara intressant att läsa andra sidan av det hela. Myntet har ju alltid två sidor som bekant.

När jag visade John boken och förklarade dess innehåll suckade han mest. Jaha det blir en skoj vecka. Han syftar på det faktum att jag har en tendens att hänga upp mig på saker jag läser. Och så sant som det är sagt. Fram tills i onsdags läste jag 5 boken ur Diana Gabaldons serie Outlander. Älskar dem, har dock haft ett litet uppehåll med läsandet på tåget pga illamående. Men nu är jag tillbaka.

Under tiden jag läste Outlander kunde jag fundera på varför min och John kärlek inte var lika intensiv som Clair och Jamie’s. Och nu när jag kommit halvvägs ( tat lugnt boken är väldigt tunn) i Martinas bok kan jag inte förstå hur bra jag och John har det.  Vi är inne i en väldigt mysig period.

Det är slutspelshockey och kanal 12 visar matcherna, givetvis med en reklam paus i varje avblåsning. Men man får ju se en del i alla fall. Så igår när vi kom hem stod Kalopsen redan och puttrade i crockpoten. Jp satte på potatisen innan han smet ut. Jag gick en runda med Milton och gick sedan in för att äta. Lagom tills jag tryckt i mig portion nr 3 kom John in. Lagom till Hockeyn. Så låg vi i soffan ihop och myste. JP med en hand på riset, ja i alla fall ett tag. Tills jag kände att nä nu börjar jag få russinhud på magen, nu får du rotera. Mellans HV’s mål (5-1 i tredje semifinalmatchen) läste vi skojiga inlägg på HVs facebook sida.

Förresten tror jag inte jag presenterat riset för er. Riset beräknas just nu vara 28 cm och väga cirkus 570g. För närvarande kan h*n slå kullerbyttor suga på tummen och hoppa på den ibland skojiga blåsan. Just nu skulle det lilla kornet kunna andas luft om det ville sig, men för säkerhets skull ser vi gärna att h*n stannar kvar i säcken tills runt 1 augusti. Det där lilla riskornet som var just så litet och rätt obetydligt och verkligen inte märkbart har vuxit till sig rejält och gör sig både tillkänna och tillsynes en hel del. Jag tänker att de flesta av er som ev fortfarande går in här och läser redan känner till det faktum att vi, Jag och John ska bli föräldrar.

Något som är nästan lika roligt är att Anna och Emil också ska bli parents! För att inte riskera överboka förlossningen valde de att ha slutdatum 5 augusti, istället för 1 som vi.  Phu, där undvek vi den minan.. ;)

I alla fall så hade jag kunnat skriva ett lååångt inlägg om hur det är att vara gravid. Ett rätt ärligt inlägg, ett inlägg jag saknat rejält. För inte fan har jag läst någonstans utan massa fluff att man skulle spy konstant i 10 veckor. Inte kunna gå i trappor dricka cola eller äta skumtomtar på julen för att man helt enkelt inte kunde äta. Att sjunga ett solo på två meningar kändes som en jävla sonette medans man svalde kräkklumpar mellan varje ord. Men jag väntar lite med det, det kommer nog!

Just nu känner jag att jag snart är tillbaka, psykiskt. Och det känns skönt. Viktigt. Men jag är inte där riktigt ännu.

Idag känner jag sommar i luften. Fast det var kallt i morse och frosten fortfarande glimmade lite på bilen, lovar den blåa himlen utanför mitt fönster nu en fin dag.

Vet förövrigt att det var en halv evighet sedan jag skrev här. Bloggen var en fin tröst under min tid som Au pair och jag är så otroligt glad att jag skrev och dokumenterade så väl som jag gjorde. Det är verkligen en skatt för mig att kunna gå tillbaka och läsa. Så mycket som man glömmer. Jag kan också känna de känslor som jag hade då, bara genom att läsa inläggen. Och det känns också värdefullt.

Däremot känner jag att jag vill kunna skriva och spara lite om graviditeten också, för att kunna läsa sedan. Att de stora grejerna i mitt liv liksom finns sparade. Att folk sedan läser det, gör mig inte så mycket. Vill jag inte att ni ska det får jag väl sätta lösen på bloggen, det kanske kommer så småningom, vem vet.

Så Ny kategori till bloggen och kanske ett par inlägg framöver som ni får ta del av.

Läste precis igenom mitt senaste inlägg, om mina plans från nyår.

Nyår var fint. Jag hade tryckt i mig alla mina Legrigan innan 10pm och var så impad över att vara vaken. Vid denna tid var det bara vi, våra föräldrar, Anna och Emil och två utvalda mostrar som visste om det lilla riset. Eftersom vi bara var i v 10 ville vi inte göra det officiellt yet.

Vilket var svårt eftersom jag kände mig mer död en levande just då. Men jag och Anna hade planerat, hur man skulle hälla upp cider i vinglas och köpa någon alkoholfri skumpa osv. Jag var rätt säker på att de övriga gästerna skulle vara så pass berusade att de inte skulle märka om vi drack Black Tower eller Ica’s päroncider. Och det fick jag nog lite rätt i. Vid tolvslaget var jag så trött och illamående och JP så full.. hehe så ja vi kramade om varandra pussades snabbt. Innan öl stanken skulle sätta sig på mig ;) Sen gick jag och Anna upp och la oss, snicksnackade lite. Och somnade sedan. Jag sov dåligt, förmodligen eftersom jag överstigit min vakenhets tid med 4 timmar och mer. Så jag började nyårsdagen med att spy och förbanna det faktum att jag som nykter var den som mådde absolut sämst dagen efter. Vad är det för rättvisa liksom? Efter Oboy Juice och rostade mackor med kaviar vaknade vi sedan till liv lite.

Men jag stod där med John i alla fall vid 12 slaget. Och visste tack och lov inte att illamåendet skulle hålla i sig ytterligare i två månader. Utan såg istället fram emot ett nytt år, ett stort år. 2017 året då vi blir föräldrar. Han och jag, vi två. Till vårt lilla risgryn.


Jag ser ljuset

Det är ju rätt vanligt att man mår lite sämre i själen nu när hösten och mörkret närmar sig. Jag läser och stöter dagligen på männikskor som berätta om sin ångest över den nalkande hösten coh vintern.
Jag vet att detta är ett problem, och kanske även jag går ner några varv på varvmotorn när hösten kommer. Utan att jag egentligen lägger märke till det.
 
Men nej, jag vill och kan nog innerst inne inte se eller förstå problemet. Jag väljer att se ljuset.
Ja det kommer vara mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag kommer hem, de få ljustimmar om dagen kommer jag spendera innanför sjukhusets väggar och spana ut över Växjö.
Och ja jag kommer förmodligen verkligen komma ifrån min springrutin för att jag inte vågar springa när det är mörkt ute.
MEN istället kan jag när jag kommer hem krypa upp i soffan med John, som inte heller kan jobba ute efter jobbet pga mörkret, vi kan tända ljus och mysa ihop. Jag kan ju springa när våren kommer, för den vet vi ju kommer.
Jag får hänga upp mina fina höst gardiner och ta fram ALLA mina fina ljuslyktor. John kan älda i kaminen som han tycker är så mysigt. Milton kan ligga under soffbordet och spana efter Harry. 
Jag kan måla naglarna.. hehe jag kan sortera mina foton som jag tagit i sommar och minnas den med glädje över saker vi gjort. 
Sen kommer älgjakten, jag hoppas på fina höstdagar, med klar luft lagom sol och det härliga färgsprakande motiv skogen erbjuder när jag sitter på pass. Att få se en älg eller två hade också varit fint, men jag njuter minsan av att få höra hundarna jobba eller drevkedjan tjoa. Och jag gläds lika mycket när någon av mina jaktkamrater får skjuta. Jag har ju än inte fått skjuta med min bössa annat än på skjutbanan, och vet ju faktiskt inte om jag verkligen kan, vågar, vill trycka av när läget kommer. 
 
Sen är det nästan December, månaden med stort D. jag får julpynta med ännu mera ljus, slingor och sedan sedan får jag ta in min gran, granen John kommer hugga på sin egen mark, sin egen gran. Vår gran. Den ska jag maxa med ljus och kulor, kulor från London, från Sverige, kulor med minnen från resor och fester. Varje kula har sitt eget minne. 
Kulan med texten Ho Bloddy Ho! Som jag köpte i London med mamma som fick mig att skratta så jag nästan kissade på mig där i souvernir shoppen. 
 
Sen är det nyår och då lyser vi allihopa upp himlen med färg och tackar för året som gått, för att allt vi fått vara med om fsom aktiskt gjort oss till de personer vi blivit. Klart jag inte kommer och stå där och tacka för de gånger jag gråtit mig till sömns, eller de gånger jag svurit över min egen rastlöshet, de gånger jag inte hunnit med allt jag velat göra. Men det är trotts allt alla de sakerna plus alla de bra och roliga sakerna som kommer att göra att jag befinner mig på just det stället den dagen och blickar upp mot fyrverkerierna. Jag vågar påstå att jag kommer stå där med John. Och det räcker ju faktiskt, med honom är jag hel, med honom står jag tryggt. Så på tolvslaget när vi ropat gott nytt år och välkomnat 2017 med en kyss, så lämnar vi mörkret bakom oss. Då kommer våren.
 
Jag njuter av att se löven skifta färg från grönt till gult, rött oranget och så småning om brunt. Deras död innebär ju starten på något nytt. Att de dör innebär att det sedan när det fått ny näring kommer att födas nya blad, nya gröna starka blad som kommer ge mig skugga till sommaren, fläkta mitt hår från nacken när jag svettas som värst. 
 
Vissa saker måste ju dö för att få komma åter. Jag måste ta död på mina rädslor för att kunna övervinna dem. 
Så var inte ledsen när löven börjar dala, och mörkret kommer. Det betyder ju bara att vi går mot ljuset igen. För vi vet ju att ljuset kommer, hur lite vi än tror på det när mörkret kommer vet vi ju innerst inne att det betyder att ljuset kommer åter. 
 
 
 
John ligger och snarkar i soffan, han vaknar bara till när jag tjoar till från mitt skrivande och United gör ett mål. 4 gånger har han fått vakna till hitentills. Snart ska vi åka till Växjö, John ska köpa en innebandyklubba och så ska vi äta. Jag hoppas på Pizza Hut. efter det ska vi titta på hockey, Lakers mot HV. Det är lakers första hemma match och det ska bli tifo som hela arenan ska få ta del av. Jag längtar! Det är en fin gemenskap där i början innan matchen drar igång. Jag ska ha på mig min HV tröja såklart, och hoppas att de kan stå emot Växjö bra. 
 
Samtidigt måste jag erkänna, för er. Aldrig för John.. att jag faktiskt kommit Lakers något närmre. Blir det bara en fin match kommer jag nog inte vara lika besviken om HV inte får vinna. Jag fick ju hjälpa lakers dit de är idag.. haha ja men nästan. Vilo- EKG är en viktig grej och jag fick hjälpa dem med det, ta i hand med dem alla. Har jag berättat om det?
 
Eftersom jag gillar hockey så var jag ju lite star-strucked. När Joshua Hennessy bad mig kalla honom Josh steg min ansiktsfärg från sådär lagom rosig till coca cola röd. Men det är ett fint minne, och skulle han göra mål ska jag tänka på det. 
 
Nu ska jag se om jag ev kan få till en lock eller två på mitt hår, mitt hår, jag är numera blondin och jag gillar det! 
 
Men hörrni glöm inte, se ljuset!
Julgran hos mamma 2013 tror jag.
Hockey med John i Kinnarps Arena
London med mamma i juletid
Milton första dagen hos oss
Milton på vår väg, med vårt fina Södergården i bakgrunden i julas, ser ni vad ljust det är?
 
 
 

Ingen känsel

Visste ni att man inte har någon känsel i hjärtat?
Jag känner väl sådär vagt igen det, men kan inte kalla mig säker. Förens nu då!
 
Jag ställde vår ena läkare mot väggen och gav honom 10 snabba.
 
Han lärde mig en hel del på den korta tiden.
 
Vi pratade om Ischemi, alltså när något tex, hjärtat inte få tillräckligt med blodtillförsel.
Vad är skillnaden på en hjärtinfarkt och en Tyst Ischemi då? Ville jag veta.
Varför gör infarkten ont, men inte den tysta? Det är ju samma sak som hänt i hjärtat.
 
Jo ni, det förklarade han för mig.
Runt om hjärtat sitter det ju nervtrådar som ibland kan göra så att det gör ont vid en infarkt. Varför vet man inte. Och alla har det inte, vilket innebär att får du en infarkt och känner det så har du tur, för det är inte hjärtat själv som meddelar att hallå nu står det inte rätt till. Utan av en händelse så fixar kroppen det själv. Därför känner vissa att det strålar ner i armen och käken tex, medans många kvinnor inte känner det alls. Vi har alltså kassa nerver ;)
Vid en hjärtoperation ger man ju bedövning, men faktiskt enbart för att du måste öppna upp bröstet och då bröstbenet. Hade hjärtat varit utanpå kroppen hade man kunnat operera det utan bedövning eftersom det inte finns någon känsel i det.
Hur häftigt?
Jag känner mig som ett barn på julafton när jag hör dem prata om sånt här. Vilken skatt alltså!
 
Jag har i dagarna fått reda på att jag blir kvar på klinfys minst mars ut. också fint.
igår hade vi AW ( = after work mormor)  vi var 9 glada själar som blev inlåsta i två rum.
Inlåst är en ny grej, eller ny å ny. har väl funnits ett tag. Men nytt för oss. Man blir inlåst i ett rum och har sedan 1 timme på sig att ta sig ut, med hjälp av olika klurigheter. Det är enbart logiskt tänkande och sammarbete som fungerar. Vilket innebar att vem som kan gå in i rummet, alltså vilken nationalitet som helst. Eftersom det inte finns några instruktioner eller papper att läsa. utan bilder, siffror och kombinationer.
Det var vansinnigt roligt!! Mitt gäng klarade sig ut på 48 min. rekordet låg på 30 ca.
Till vårt försvar får man ju säga att vi de senaste veckorna fått lära oss tänka så ologiskt som möjligt i och med det nya riset... Så det blev ju en omställning ;)
 
Efter det gick vi och åt på en italiensk restaurang, det var GOTT
och sedan tog jag tåget hem till jp, där jag kröp raka vägen i säng och sov som en stock, tills klockan ringde 05,45
 
I morgon ska jag klippa mig och på lördag ska jag och JP kolla hockey. Säsongens första Lakers/ HV match!
Annars bloggar jag lite mer på www.naililicious.blogg.se  jag var bla på event i Stockholm förra veckan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Depend bjöd in mig, jag var salig precis HELA dagen. high five!

Höst på G?

Alltså denna veckan har verkligen förändringarnas vindar blåst på.
Nej -  jag åker fotfarande tåg till jobbet.
Nej - Jp har fortfarande inte fattat att vardagrumsstolarna INTE är klädhängare
Nej - Jag har fortfarande inte fått någon semester.
 
Jag menar faktiskt riktiga vindar. de som låter swiiiiisssccchhhh ( yes helgarderade mig med både sch där)
På min lilla promenad från tåget till el sjukhuset hinner man upptäcka en sak eller två. Tex så finns det två pokestops på vägen, oh yes. I'm a gamer!
 
Men också när det kommer en sidvind så hård att man nästan vinglar rätt ut i gatan, innan övergångsstället!!!
 
I alla fall, vindar har det blåst och de har varit kalla, man har liksom känt att det är höstvindar, och inte de där göttiga sensommarvindarna. En kollega hävdar bestämt att augusti är en höst månad,  tänk för att det inte e det säger jag å ger henne fingret, i smyg. För så e det väl inte? Jag fyller ju år på sommaren!!! Visst mamma?
 
Men gött med höst ändå, min favorit, förutom den vita julen, friska våren och soliga sommaren såklart!
 
Liksom vem längtar inte efter detta:
Tyvärr är 90% av de 97 ha mark vi äger täckt av stickig barrig granskog... Sån skit, så  jag får google härliga höst bilder istället.
 
Att hösten sedan kommer se ut såhär är väl en annan femma:
När man kan drömma!
 
Så nästa vecka fyller jag år och det är jaktstart! Tjohoo Jag å Jp sköt in våra bössor i helgen, det gick bra jag satte tre av tre skott inom cirkus 5 cm. Medans JP bommade 1. HAHAHAHAHAAHAHAH
 
Min tanke är att inleda min födelsedag med å skjuta en bock, så jag sedan kan skicka min lilla hylsa till www.paulalindgren.com så hon kan göra följande armband till mig.
paula_lindgren_product_jewelry_done (2 av 5)
Så sinnes fint och så sinnes dyrt 1800 riksdaler för ett armband med egen hylsa. 1200 med hennes. men vad är poängen då? inte så kul tycker jag.
I alla fall, om och när jag skjutit min bock vill jag ha ett sådant till minne :) öronhängen har har hon också snygga.
hint hint.
de med hål i vill jag ha.. hint hint.
 
Slut på hintar
 

Min lista #100målattnå

En lista med mål.
Mina 100 st mål ,
 
Drömmar önskningar, mål.
lätta, svåra och kanske till och med nästan ouppnåeliga.
 
Men det kan som tur är, bara framtiden få utvisa.
 
1. Få en fast anställning, med något jag gillar.
 
2. Bli bättre på ekonomi, framför allt då min ekonomi.
 
3. Få ha ett härligt sen-sommar bröllop med min John våra vänner och familj.
 
4. Få iordning längan så vi kan ha bröllopet där!
 
5. Bli friad till, känns ju lite viktigt om punkt 3 och 4 ska få uppfyllas.
 
6. Ha min första betalda semester.
 
7. Läsa mer  nya böcker. Läser nästan alltid på tåget, men jag är en sucker för gamla godingar. just nu läser jag Da vinci koden på svenska, omgång 11 hundra typ...
 
8. Få bli mamma, vara gravid.
 
9. Lära John att njuta av lugnet i soffan en regnig dag med en bra serie och chips.
 
10. Få flera barn, 3 känns lagom, John vill ha 5. mamma säger jämnt är bra så blir väl 4!
 
11. Renovera vårt kök, precis så som vi vill ha det.
 
12. Inleda någon av mina födelsedagar ( 16 augusti) med att skjuta min första bock.
 
13. Inte grubbla för mycket.
 
14 Få se mer av världen, fler resor.
 
15 Åka till London en gång om året. Det gör mig så himla gott, gärna försöka varva det med John, mamma, kompisar eller själv.
 
16. Uppfostra mina barn till självständiga individer, snälla och starka.
 
17. Få utveckla Naililicious
 
18. besöka OPIs högkvarter i USA
 
19. besöka OPIs högkvarter i Sverige
 
20 Besöka mina släktingar i USA
 
21. Besöka Harry Potter World i London..
 
22. ... och USA!
 
23. Se mer Disney filmer
 
24. Föra vidare kärleken till Disney, Astrid Lindgren och Harry Potter till mina barn
 
25. Köpa Astrid Lindgrens kappsäck med alla hennes filmer, som jag, och mina barn sedan kan titta på tillsammans.
 
26. Åka till Disney land Paris igen
 
27. Att få vara Johns stötte pelare genom livet, och göra det bra.
 
28. Sluta jämföra så mycket.
 
29. Hitta en träningsform som jag tycker är kul
 
30. Åka på skidsemester varje år med min familj.
 
31. fortsätta överträffa mig själv med årets bästa julgran!
 
32. Få se Manchester United på Old Trafford
 
33. Ta bra hand om mig själv.
 
34. Besöka jordens alla världsdelar
 
35. Lära mig tycka om öl
 
36. Se HV 71 vinna SHL
 
37. Äta Pizza och pasta i Italien
 
38. Lära mig italienska
 
39. lära mig spanska
 
40. Lära mig äta mer mat
 
41. Bli lika cool mormor som min egna är.
 
42. Ha möjlighet att jobba typ 50 % när jag har barn hemma.
 
43. Ha fler tjejmiddagar
 
44. Få vara mamma ledig med Anna, mycket viktigt punkt!!!
 
45. Lära mig mer om hur kroppen fungerar
 
46. Fortsätta sminka mig så lite som möjligt, eftersom jag har fin hy utan!
 
47. Dela fler mysiga stunder med John i bilen när det regnar, det spö regnar ALLTID när vi ska köra någon längre sträcka!!
 
48. Bli bra på att lösa korsord! öva öva öva
 
49. Ha fler spontan kvällar som denna april kväll!
 
50. Fortsätta vara duktig på att göra saker jag tycker är roligt.
 
51. Få Esterella att producera sina Souer Cream 50 % less fat chips igen. Godaste jävla chipsen som NÅGONSIN exciterat!
 
52. Sjunga mer
 
53. Springa 1 mil
 
54. Besöka Versailles.
 
55. Besöka Bath
 
56. Ha möjligheten att prata mer engelska
 
57. Öva upp mitt tålamod
 
58. Skratta mycket och ofta!
 
59. Se Milton bli en riktigt duktig jägare!
 
60. Skaffa en lillasyster till Milton
 
61. Springa Color run igen
 
62. Jaga Hjort i Skottland med John!

63. Fortsätta fira midsommar i Norje med våra vänner, och att det blir en tradition för våra barn!
 
64. Få ta en fika med : Queen Elizabeth
 
65.  ..Helene Sjöholm
 
66. .. Björn Skifs
 
67. .. kronprinsessan Viktoria och Prinsessan Madeleine
 
68. Vara med Isabella Löwengrip en hel dag
 
69. Få bära en riktig prinsessklänning
 
70. Få se Kristina från Duvemåla med original ensemblen, vilken dröm alltså!
 
71. Aldrig sluta vara en hopplös romantiker
 
72. Få gå långa promenader i skogen med John, Milton och en barnvagn, helst en blå Stokke Trailz.
 
73. Lära mig laga mat ordentligt.
 
74. Fortsätta vara duktig på att uppnå mina mål.
 
75. Få möjligheten att lära så länge jag lever.
 
76. Ha en bra fungerande vardag, det är ju den man lever i mest.
 
77. Att ha ett tryggt och fint hem där våra barn och andra alltid ska känna sig välkomna.
 
78. Lägga tid på människor som gör mig glad, och som ger mig glädje tillbaka.
 
79. Få se Harry Potter pjäsen The Cursed Child på plats i London
 
80. Se mer av vårt avlånga fina land.
 
81. Äga en volvo v70.
 
82. Ohh Eller en blå Range Rover
 
83. Bli fadder eller på något sätt regelbundet skänka pengar till tex UNICEF
 
84. Ha bättre koll på vad som händer i världen.
 
85. Ha ro att sakta ned och njuta av stunden.
 
86. Fortsätta vara driven och vilja få saker gjorda bums! haha
 
87. Bo utomlands lite igen.
 
88. Se Eurovision live.
 
89. Lära mig mer om vår skog, förstå varför saker ska göras osv.
 
90. När mina barn är lite större kunna föreslå en vanlig regnig tisdag " Kom så kryper vi upp i soffan med popcorn och cola och kollar på en film" precis som min mamma gjorde ibland. Det var det mysigaste jag visste, och så busigt, godis mitt i veckan!!
 
91. Få åka på OPI event
 
92. Sjunga / köra med / till Helene Sjöholm
 
93. Vara noga med att fotografera och dokumentera allt! Så roligt att ha sedan!
 
94. Få platsbyggda bokhyllor i hela biblioteket och ha dem fyllda med böcker!
 
95. Få bli faster.
 
96. köpa en egen Mullberry bäska
 
97 Se The real grupe live
 
98 Lära mig ta emot komplimanger, inte svara med" tack, men du.." osv
 
99. Leva ett långt och friskt liv.
 
100. Få känna när jag ligger på min dödsbädd att jag är tillfreds, och nöjd över mitt liv. omgiven av de jag älskar
 
 
Oj då, jag fick visst ihop en lista, även om det tog ett tag.
 
Ska bli fint när jag om några år kolla igenom arkiven och förhoppningsvis då kan kryssa av ett par  nr på listan!
 
 
 

Vad ni missat

Ja alltså, jag kan då ENTE förstå hur ni klarar av era liv när jag inte uppdaterar som jag borde....
Har ni någon överlevnadsteknik?
 
Änywaj. Sen sist så hängde jag då en helg med amerikanarna, de var najs allihopa och helgen gick fort.
Sen sprang jag å kasen lopp. 5 km kutade vi igenom Lund i strålande solsken. Jag förbättrade mitt PB med 5 minuter och min glädje visste inga gränser!
Eftersom vårt sammarbete fungerade så bra åkte vi sedan till Holland ihop. Mitt första besök där, och det fick 10 av 10 vinglas! Skrattade nästan hela tiden, med undantag från när frissan sa jo nov itsss thörti juros riht?
Väl hemma fick jag knappt sova mina 12 timmar innan det var dags för bröllop igen!
Jp och grabbarna brännvin sjöng om Robin och hans Ellen och vart festens höjd punkt!
 
Vad har jag mer gjort egentligen?
 
I helgen var det midsommar.
I torsdags på dagen för 5 år sedan, alltså 23/6 2011 ranglade John in i just det förtältet jag satt i, någon timme sedan utropade jag påväg till toaletten "honom ska jag ha!"
Och som John brukar säga : - Ja du får ju alltid som du vill!
Word.
 
 
Så I fredags tog vi Volvon till Norje Boke för det traditions enliga firandet. Vi anlände bytte om bakade tårta och sedan drog det igång. 14,00 skålade vi i champagne och så han vi med att äta tills det välde ur öronen, lekar, liiiite lite dans eftersom man vid minsta rörelse fick utstå svettattacker utan dess like. Jävlar vad solen låg nära på. Den låg på så till den grad att det resulterade i en röd nacke som nu skaver sådär härligt under busarongen!
 
Så vid två tiden på natten drog vi oss mot havet då vi inte såg någon annan utväg för å överleva natten. Men då började det åska å ha sig så jag och JP styrde stegen hemåt och kröp ner ovanpå täcket.
 
Lördagen var sedan alla pigga och städade. Vi kröp ner till den lilla båthamnen där det är väldigt grunt, vilket resulterade i 28 gradigt vatten, vilket resulterade i en hög ungdomar sittandes på sandbottnen med bara huvudet ovanför. havet är allt fint de! Under dagen avvek sedan större delar av styrkan medans eliten såklart stannade kvar.
Vi drog ett par rundor krocket och blev nääästan lite frusna innan det kom en vägg och smällde oss rakt i ansiktet och vi fick klä av oss igen!
 
Men sen ljummade det till sig och vi kunde sitta under parasollet med tända ljus lite musik och mycket skratt.
 
Det var mysigt och välbehövligt att få komma bort sådär en hel helg, även om det inte är speciellt långt bort!
 
Och tänk att det var mitt och Jps 5 midsommar firande som par. 4 av dem har vi spenderat i Norje och ett i Färlöv.
lite pics från 2013

Spring

Jaha kul rubrik där, är det svenska eller English? Spring, eller spring?
 
Jag syftar mest på den fysiska aktiviteten men kan för all del skriva en snutt om våren också.
Ni kommer kanske ihåg att jag skrivit om att jag börjat springa? tre gånger i veckan har jag svirat om och gett mig ut i spåren. En rutin jag hållit hårt på och som gått bra. Jag började med en runda på 2km. jag gick halva och på tillbaka vägen sprang jag så mycket jag orkade, gick när det blev för tungt, för att inte tappa motivationen. Så ökade jag stegvis. Till slut sprang jag två km och efter ett par gånger så övergick jag till en runda på 4km där jag så började om igen, gick halva sprang halva osv. Dock var en rundan så jäkla tråkig att jag tog en annan som visade sig vara 5km. Så jag började springa den vid 3km märket är jag trött och stannar för att sträcka ut mina vader som är stenhårda och gör ont. sen går jag knappt en kilometer och springer sedan sista hem. I onsdags var det exakt 6 veckor sedan jag sprang första gången, och jag mindes tillbaka på min stolthet att jag faktiskt börjat springa och att jag orkade springa nästan 1km första gången. Det var stort för mig. Mitt i allt funderande märker jag inte att jag sprungit förbi min rastplats och vips är jag på upploppet. vinnarskallen kickade in och rätt som det var satt jag på gräsmattan och lipade åt att jag just sprungit 5km i ett svep. På dagen 6 veckor efter att jag börjat!
 
Det var ett hallelujah moment.
 
Ett annat sådant är att jag ska få åka till Holland!
Yes Lite utanför Amsterdam ska jag på bröllop med min sister in law Akp. Det ska bli SKOJ!
Det blir mycket bröllop där i ett svep.
Vi åker onsdag 1/6, bröllopet är torsdag 2/6 hem 3/6. 4/6 är det bröllop i Virestad. mycket bröllop där! Har inte varit på bröllop sedan 2012. Okej jo förra sommaren sjöng vi på ett men det får knappt räknas.
och så i sommar pang 3 st!
Skoj å få klä upp sig lite,
 
Men första ska jag springa lopp. 5km genom lund. Jag är redo!!
 
Ikväll är det fredag kväll och pga lite omändring i schemat tänker jag minsann springa ikväll. I helgen ska jag träffa mina amerikanska relatives! Yay! Har reda facetime:at med dem från Oslo. Det var coolt. men blir coolare å träffa dem in personS
 
Hej då

Vi hade iaf tur med vädret!

Alltså hörrni, har ni varit ute i helgen ellooor? Det är så JÄVLA fint väder!

Något som är fint är att jag verkar ha lärt mig uppskatta det. Annars pustar jag mest när sommaren kommer lägger mig i soffan och har det lugnt å skönt i surret från fläkten. Men inte nu längre, tydligen.

I fredags hade jag min första semesterdag! Redan i onsdag kväll drog vi igång det firandet, med afterwork på Brasseriet med Anna, Emil och Markus. Torsdagen spenderade vi iväg, först en glass och prat med pappa på glass båten i Sölvesborg. Sedan drog vi vidare till Kristianstad och inhandlade varsin cykel. Och sedan mot Näsum för grillat, och provcykling. Fredag göttade vi oss sedan i solen, han med både skogsmässa och lite solande. Våra axlar var lagom röda trots insmörjning av solskyddsfaktor 30. På kvällen cyklade vi till kasen för grillat. Lördagen bjöd på ännu finare väder, jag gick upp tidigt för att kunna ta min löptur i någorlunda svalt väder. Detta hjälpte inte avsevärt mycket, utan när jag kom upp springande på gårdsplanen skrek jag VATTEN till JP som låg och fes i hängmattan. Men inte förens jag slog i gräset reste han på sig och gick och hämtade det minsta jäkla glaset vi har fyllt med vatten               .. Hur ska det gå på racedagen om han inte lärt sig langa vatten??

Efter frukost som intogs på verandan i våra gungstolar tog vi en tur till IKEA för inhandling av trädgårdsmöbler. Eftersom vi nu fått så himla fint framför huset gapade hålet för möbler tomt och vi fyllde det med 4 stolar ett bord och en bänk. Nöjda över vårt köp bjöd vi in Kasen och co för grille och invigning. Jag och Kasen skålade i Whiskey som vi läppjade i oss.

På söndagen baaara slappade vi. Och det var skönt. Sov middag i hängmattan. Det var en riktigt fint helg!

Åh just deeeet! Lördag kväll precis innan kasen kom traskande, och vi stod och njöt av utsikten över kohagen och kornas idisslande, ser vi en lite räv komma lunkande rakt emot oss! Vi följde den med spända blickar och såg hur den kom närmre och närmre. Konstigt eftersom vi stod ute pratade med varandra och hade musik igång. Efter ett tag vek han av och strök längs med ena ladugårdsväggen och upp på skogsvägen, där hade jag lilla livet på 20m och ögonkontakt. Han vände så av mot skogen och gick i godan ro. Jägarna i oss fick frispel och slängde på Milton kopplet och satte efter. Milton tog inte spåret direkt, men efter ett tag fick han upp och började dra, trotts att vi sprang så fort vi kunde. När vi kom runt kröken vid jaktstugan (fortfarande med räven i sikte för oss) började han driva och knappt innan första skallet tystnat vrålade jag och John i kör BRAAAAAA MITLON!!!! I efterhand insåg vi att det måste sett så roligt ut och framför allt borde vi kunnat skrämma ihjäl både kor och får i hagarna. Men vilken eufori! Haha, vi skrattade hela tiden tills vi insåg att nu får det räcka. Vi vände om och slängde oss på gräset i finkläderna med Milton och så fick han smörgåskorv, hans favorit! Så hade inte räv polletten trillat ner förr borde den har gjort det nu! Vi såg sedan samma räv i hagen dagen efter. Vi tror det är en ett åring som precis blivit frånstött. Eftersom han så oförsiktigt strövat runt mitt på ljusa dagen så nära oss. Ändå fint minne att lägga till i bildbanken.

I går åkte JP till Malasky, när jag kom hem tog jag därför med mig Milton på löprundan, en ny runda tog vi och den visade sig vara 5,1km. Vilket var spot on för mig som letat just den rundan. Milton sprang duktigt bredvid. Något missnöjd då denna rundan inte innehöll några diken eller andra ställen, men mycket i skugga. Hemma igen varma, tog jag trädgårdsslangen och vattnade oss och blommorna. Till middag blev det dill och citron fiskgratäng från Felix, tror den är därifrån iaf.. Go är den, fast JP tycker den är pest så passar ju fint när inte han är hemma! I em ska jag fixa frippan och sedan ta med mig mat hem som jag tänker äta på ute möblemanget medans Milton springer av sig. Jag ska sitta där å njuta som bara den, och sedan gå in och kolla semifinal 1. EUROVISION är tillbaka! Åh ser redan fram emot mina sms konversationer med Frida! Varje år höjer vi stämningen med dem!

I alla fall längtar jag just nu så sjuukt mycket efter att få sätta mig där under vårt segeltak och njuta av kvällsvärmen. Jag längtar mig tokig på det. Och det är inte likt mig att längta så! Men det gör jag. Mycket!!

 

Imorgon kommer JP hem igen, det ska bli skönt. Skönt med ordning på torpet och mat på bordet när man kommer hem! ;)


Vilken kväll!

2/4 Vilken kväll! Honey Honey Jag steg upp sprutade två sprut nässpray i varje borre för att kunna använda dem till andning och svalde två panodil, Pigg i övrigt fattade jag löparbyxorna och sprang min runda, eller ja ni vet, gå halva gå/ jogga andra halvan. Det var kul och det gick lätt! Hemma åt jag min frukost och pratade med mamma innan jag klev in i duschen för att bli fräääschh. Honey Honey.

Sen raceade jag med Volvon till Inter sport där min Frida tog emot mig med öppna arms. Hon hjälpte mig bli dö snygg i springspåret med nya racer skor, racer byxor, racerjacka och nya sulor som kunde matcha mina nya racer skor, ja ni fattar! Honey honey

Sen styrde jag Volvon mot city där Therese mötte upp mig, vi styrde stegen mot Smart eyes och där provade jag med hjälp av de båda i personalen alla deras bågar… Yes Skojar inte. Honey Honey

De första jag provade blev de vinnande paret, såklart…. Samt ett par till… och ett par till…. Ett par vardags, ett par roliga när jag vill vara sån, och ett par solglasögon. Tror det kommer bli bra!

Sen gick vi igenom alla de skobutiker Kristianstad erbjuder, typ. Först ut blev Din sko där skorna fattades i min storlek och servicen var kass. Så till slut la vi ner det projektet. Vi sa Hej då till varandra för ett tag och jag tog Istället Bambielicious i handen. Hennes skor var Top Notch, tyvärr visade det sig att hon köpt dem på just Din sko, så vi traskade dit. Även denna gång var servicen URDÅLIG. Så det sved extra mycket att behöva köpa mina skor just där, men nöden har ingen lag sägs det ju….

Sedan gick vi inom House of Bagles för att köpa med oss käk och väl hos Fridis som precis halkat ur duschen började förberedelserna! Vi snackade skit sjöng till dålig musik från 90 talet drack skumpa åt mat fixade oss OCH bokade taxi. Allt detta på En och EN HALV timme. Let me hear you say Hallelujah!!

Färdtjänsten dök upp på avtalad tid och för 85 riksdaler totto totto körde han oss till stadion. Väl där sänkte vi medelåldern med ungefär 40 år… men vi vart ju lite tidiga så det ändrade sig snart!! ( thank god..?)

När klockan slog 20,00 drrog showen igång och Oboy kan de konsten att hålla en show Alcazar! Yesbox. Göttigt var det och ÄNTELIGEN fick jag dansa i ett regn av konfetti! Sedan traskade 3 högklackade ladis mot Hessle. Där beställde vi ett varsitt stort jäkla glas vatten. Yes allt vrålande hade gjort oss törstiga. När väl det var nere tog vi tag i de djupa sakerna. Och ungefär när vi insett att vi börjar bli till åren började en av oss gäspa och sen vart det kört. Jag och Frida ( hur sjukt att jag tänkte skriva Eva nu??) kröp hem till henne och i säng. Där sov vi tills det blev dag på nytt och då tog vi frukost/ brunch/ lunch, vi åt mat på Mc Donalds och blev riiiktigt djupa. Alltid där det händer!!

Sen styrde jag Volvon mot Bråthult. Och kunde andas ut. Ja hade överlevt 24 timmar i staden… Honey honey

Hemma låg JP på soffan och tittade på film, jag gjorde honom sälle. Målade naglarna innan vi gick en runda med vårt lilla odjur.

Igår Måndag vart det löp dag numero uno för veckan. Jag snörade på de nya racer skorna och sprang lätt, fast benen var trötta. Oj så trötta mina vader va, men jag orkade och övrig kroppen ville ha mer och jag kom på mig själv med att springa och LE, hur hände det liksom? Nu sitter jag ärligt och längtar efter att få ge mig ut på onsdag, och framför allt Lördag då ska jag springa hela ena halva. Jag är 100 på att jag kommer klara det. Det känner jag va. Men lite pirrigt ändå!!

Ja så ser det ut mitt liv för tillfället. Jag gillar tydligen å springa.. lite.

Honey honey


Freeeeeedag!

Alltså hur gött med fredag? Gött göttigöttgött, skulle jag vilja säga!

Först måste jag berätta om något som gjort och gör mig glad. I onsdags när jag kom hem duggregnade det lite, och huvudvärken började smyga sig på.

Jag drog på mig vad träningskläder jag kunde hitta och kopplade i lurarna. Så stegade jag i gott tempo mot min 1,2km markering, väl där vände jag tillbaka och började jogga, jag joggade i takt till musiken och märkte till min förvåning att jag inte avled. När jag märker att jag börja närma mig halvvägs börjar det trycka lite i sidan och jag saktar av, går tills pulsen sjunkit och joggar sedan lite till. Eftersom jag vill jogga sista biten in på gården saktade jag snart av och kunde efter några meter sedan jogga igen och så jogga hela vägen in i mål! HEJA MIG!! Så himla nöjd var jag med mig själv. Jag orkade minst dubbelt så mycket som jag trodde jag skulle orka, och väl i mål vart jag inte så himla trött. Jag stretchade noga och har idag fredag bara liiiiite lite känning från min första löp tur.

Imorgon lördag är det dags igen, gå halva och jogga/ gå andra halvan. Och jag ser fram emot det!

Jag känner mig mycket säker med att till nästa lördag orka jogga hela andra halvan, för att sedan börja på andra målet att jogga hela sträckan. 5km känns inte så långt borta ändå!

Efter min tur i morgon ska jag belöna mig själv med en tur till stan, där ska jag för mina presentkort köpa mig ett par nya racer skor, idag joggar jag i mina andra gympadojor och de har jag ju även på jobbet. Inte så fräscht om ni frågar mig! Samt ett par löpartajts. Grävde fram ett par som jag vet mamma köpte till sig själv för något år sedan. De såg väldigt små ut men jag drog på dem, och mitt under mitt springande märkte jag sedan att de satt på rumpan, så jag fick springa och hålla i dem, tror de är så gamla så gummit gett med sig. Så det ska jag också fixa.

När jag gjort av med de pengarna ska jag möta Therese som ska hjälpa mig välja glasögon och sedan ska jag möta upp mitt lilla viltgäng, Bambie ( Isabell) och Rådjuret (Frida) Tillsammans ska vi ha GETkul. Vi ska fixa oss som tjejer och dra till stadion för att vicka på våra rumpor i takt med Alcazar! Ohoj så kul det ska bli å dansa lite med dem!! :D

Visst låter min helg fin? Jag är själv väldigt nöjd med den!

Så ikväll ska jag bara mysa med mina stjärnor.

I natt fick jag sova i gäst rummet…..

Förklaringen får väl ta sin början torsdag morgon då jag vaknade med migrän. Gick upp sjukanmälde mig, körde JP till jobbet körde hem, kräktes lite, tog två eeze gick upp drog för alla mörkläggningsgardiner i sovrummet stängde dörren, la mig i sängen och näta gång jag tittade på mobilen var klockan 12,53. Migränen var då borta. Och jag vet inte om det var att den var borta eller att jag hade lyckats somna om och så länge som chockade mig mest!?

Så när klockan sedan slog 22,00 hade jag liiite svårt att somna. JP somnade som vanligt så fort han lagt huvudet på kudden. Efter att han sagt att han mådde lite dåligt. Han började snarka direkt och jag puffade på honom för att han skulle vända sig. Det gjorde han, men vart snart tillbaka i sin håla. Med sin mun i mitt öra snarkandes. Så vid halv 12 tog jag min kudde och gick mot gästrummet. JP vaknade till för att fråga vart jag skulle i oro, men han knappt avsluta meningen innan han åter snarkade.

Så då har man provat det också. Men ikväll ska jag se till att somna fort, så han inte hinner börja snarka innan jag somnat!

Ha en fin helg raringar!


smart lopp

Hej svejs i lingonskogen.

Har jag berättat att jag anmält mig till ett lopp? Yesbox jag har betalt pengar för att få springa en runda genom parken i Lund. Mest för att jag en dag kände nä, nu jävlar får det vara nog. Kollade lite på PT gym å sådär, men nä det vill jag inte lägga pengar på. Så fick jag komma till det tunga beskedet att jaaa.. springa kanske vore det bästa. Tråkigt. Men jag införskaffade mig en bok för att få upp viljan lite, lära mig hur jag ska lägga upp det för att inte stöta på motstånd direkt och vilja sluta.

Loppet är på 5km. Lagom start tyckte jag. Det är om 9 veckor så till dess ska jag kunna springa det, är tanken. Loppet har jag mest gjort för att då har jag ett mål, jag kan inte skjuta upp det mer för det kommer ta tid att ta mig från där ja är nu till att jag kan springa så långt utan att dö på kuppen. Och jag skulle skämmas ihjäl om jag kom dit och inte orkade springa! Och i så fall har jag betalt 300kr i onödan och det är jag alldeles för jävla snål för!

I måndags började jag på mitt schema, som jag så fint gjort i excel. Bockade av dagen och fyllde i tiden. Ikväll är det dags för träning två. Kommer bli svett, men jag ser fram emot att få bocka av en dag till!!

Igår var jag på syn undersökning efter jobbet. Mormor har tjatat på mig i ungefär hela mitt liv  att jag måste kolla upp det. Gick ju på en del undersökningar som liten glutt men då låg jag på någon gräns, såg sämre på ena ögat men ja vi skulle avvakta typ.

Igår kom jag in i Smart eyes snygga butik i Växjö och tog i hand med Hanna, yes Hanna. Hej Hanna. Hej Hanna!

Jag fick räkna pluttar jämföra och tycka till, läsa högt och peka ut bokstäver.

Du har ett brytningsfel på båda ögonen, berättade hon när undersökningen var slut. Du behöver glasögon, sa hon sen. Phhhjjuuu, sa jag. Sen skulle man välja bågar, det gick inge bra och jag la därför benen på ryggen och sprang mot tåget. På lördag tar jag med mig expert hjälp i form av Therese och besöker smart eyes i Kristianstad, i hopp om att bli klokare. Mormor har bestämt att jag ska ha två par. Jag är med henne på det. Ett par vanliga, enkla. Och ett par roligare. Till fest typ. Jag är ju en fest prisse! På jobbet tipsade de om solglasögon. Ahhh det hade inte jag tänkt på. Men det använder jag ju inte såååå mycket. Och om ifall jag inte kan bestämma mig mellan två bågar är det ju roligare att ha två vanliga!

Ja ja, Jag fick prova läsa lite med ett par provisoriska glasögon med min styrka i och Oj så klart och fint det blev! Det känns också bra att mina ögon inte ska behöva anstränga sig så hårt längre. Och de då inte ska ge mig sådan jävla huvudvärk. Win win!

Förresten här är en bild från loppet!

 


Torsdag

Ibland löser sig saker så himla bra från håll man inte viste fanns. Det är oftast de sakerna som gör en gladast, så känner jag nu. Men försöker dölja det lite, ser inte så bra ut annars…

Imorgon flyger jag och JP till London, och alldeles precis nu fick jag min första lön efter att ha jobbat heltid i en månad. Cash is King so to speak.

Mina räkningar är betalade och lånet tillbaka betalt. Det känns skönt och jag känner mig nu redo att göra av med lite cash i London. Förmodligen blir det så att jag snålar ihop helt och inte köper något, så trist när jag blir så… John har peppat mig hela veckan, Kom igen säger han. Jag vill verkligen att du ska handla. Ni tror kanske jag är ironisk nu, det är jag inte. Han har på riktigt sagt så.

Lediga fredag - måndag. Hur fint? Mycket fint. Idag har vi påskfrukost på jobbet. vi drog ihop ett knytkalas för att festa till det. Läkarna fixar nubben!

I år är det tre år sedan vi var i London ihop senast, så konstigt. Det känns som att jag och John har varit där flera gånger. Men faktiskt bara en gång under vårt förhållande. Ja plus den gången han kom och hälsade på mig när jag bodde där, så två då. Det är då också tre år sedan han postade en bild på Instagram. Jag föreslog att han skulle ta en likadan bild som den senaste han la upp, mig vid Tower Bridge. Det skrattade han hjärtligt åt och verkade tycka var en god idé. Men jag tänker inte hoppas för mycket!

För övrigt, världen vad händer? Bryssel, hela världen byter profilbild på facebook för att stötta och Eiffeltornet byter färg till Belgiska flaggan. Samtidigt fortsätter de bomba i Turkiet och vi bladar mest förbi de nyheterna i tidningen.

Vad gör vi egentligen? Tror vi verkligen att en färg på ett torn kommer få Isis å inse att vad de gör inte är OK, att deras hat mot omvärlden kommer förintas av att vi står enade bakom de belgiska färgerna? Det tror då fan inte jag. Visst viktigt att vi står enade, men detta är inget vi kan krama bort. Folk måste inse det. Samtidigt pågår snackat om religion då. Jag tycker det är skit att man drar in en religion i det. Jag tror inte någon religion bildades för att ha detta som mål. Icke. Samtidigt får man inte blunda för det faktum att de ibland använder det som argument. Då tror jag det är viktigare att man visar att nehe du, så är det INTE ok att du tolkar det.

Jag har aldrig varit riktigt rätt för å flyga, klart jag tänker på vad som kan hända. Men förnuftet i mig  talar ändå om för mig att chanserna är för små. Inför denna resan är jag dock orolig, inte för flyget utan för att vi ska till en stor stad, en stad som skulle kunna vara ett mål. En stad där det bor 10 miljoner människor, där en bomb på vilken plats som helst skulle skapa något förödande. I Älmhult går jag inte precis runt och är rädd för det. Men nu känner jag ändå en viss oro.

Fast jag innerst inne tror det går bra. Vi landar på Gatwick och flyger från Luton, och de är ju inte de största flygplatserna.

Nej, världen, medmänniskor, skärpning.

London Calling


Prag

Ja hörrni, nu är ni allt sugna på att höra om vår weekend, jag har ju tjatat om den i ett par veckor här…

05,00 rullade bilen från Södergården i fredags morse. Vi han med en kaffe och macka på Starbucks innan vi steg ombord på planet som 08,40 lyfte mot Prag.

Vi landade en timme och tjugo minuter senare. Och jag fick verkligen utomlandskänslan. Men blev snart varse skillnaden när det inte kom någon 30 graders värme farande i ansiktet är vi klev ut på gatan. På bussen till tunnelbanan och sedan klev vi upp vid Andêl 100 m från vårt hotell. Väl ovanför jordytan märkte vi snart att Prag bjöd på molnfritt och soliga häääärliga 14 grader. Det var riktigt härligt och vi gick en sväng för att fördriva tiden fram till incheckning. JP tog min hand och ledde mig fram till min version av himmelriket, The OPI nail Shop. !”!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag som vetat om butiken innan hade inte vågat ta ut något i förskott då jag blivit såå besviken på liknande butiker innan. Men alltså Hallå. Redan på disken stoltserade de med hela nya Alice i Underlandet kollektionen, som inte släppts Eller promotats i Sverige. Fay råkade ha ett av dem på sin önskelista, Fearless Alice. Jackpot! För 290Ckr cirkus 100 svenska plockade jag ner det, ett till från samma kollektion till mig och två till mig från nya Soft shades kollektionen som inte släppts i Sverige ännu! Redan här var jag ju som ni kanske förstår fullt nöjd med helgen. Vi tog sedan en snabb lunch innan vi gick mot hotellet. Efter en drink i baren där och ett städat rum fick vi sedan nyckeln till vår casa för de kommande två dagarna. Väl inne i hallen ser vi stora fönster, toalett och ett vardagsrum. Sen upptäcker vi trappan, yes trappan. Vårt hotellrum var i TVÅ våningar. Det kan vara det lyxigaste jag varit med om, på ovanvåning blev utsikten om möjligt ÄNNU bättre då vi nu såg över de närmsta husen och hela Prag bredde ut sig under oss. Där uppe låg också ytterligare en toalett och då sängen.

Sen blev det åka av. Från hotellets Lobby kunde man ta en linbana, en liten ranglig sak från lobby upp på berget till nästa lobby. Hotellbyggnad två. Ute på deras terrass var utsikten magisk och vi söp in Prag i solskenet. Sedan styrde vi stegen mot gamla stan. Över första bron gick bra och sedan gick vi ned för att kunna gå längs vattnet där det var smockat med folk som njöt i solskenet. Inne i stan blev det dock glesare och det var inga problem att hitta två lediga stolar på The Irish time där Jp svalde andra ölen och jag deras äppelcider. Vi njöt till fullo innan vi tog steget bort mot Astronomiska uret och sedan vidare mot Old town square. Där gick vi en sväng och luktade på all mat och kollade på alla fina grejer i de olika marknadsstånden. En barnkör sjöng i sina fina dressar på en scen och det var väldigt gemytligt. Vi intog kvällsmat på hard rock café, och avslutade sedan med att köpa en varsin strut handgjorda potatischips av en liten gubbe i sin hydda. På dem knaprade vi nästan hela vägen hem, sista biten hoppade vi på en spårvagn för att få lite tjus.

Vi vaknade 06,40 lördag morgon med kurrande magar. Vi slogs med kineserna över frukost buffén. Får verkligen hålla med John, de kan verkligen INTE bete sig. Jag har trott han har överdrivit med sina historier, men icke. Och ändå tror jag detta var light versionen!!

Efter frukost begav vi oss sedan mot shopping gatan för lite shopping, vi hittade en OPI butik till, denna något blygare än första men två lack till fick ändå smyga ner i min väska!

Bland marknadsstånden även här fanns en liten hage med diverse djur, hästar, lamm och getter där man för cirkus 5 svenska kronor kunde få mata dem med en näve pellets. När vi går förbi kastar John ett längtande öga och säger, ” Åh jag blir nästan lite kär i den geten, vore det  inte roligt att ha några sådana hemma?” Jag var inte fullt så övertygad men vi fick gå närmare så JP fick conecta lite. Geten var mycket nöjd över lite klappar, men återgick strax till att med tungan försöka få ut lite pellets från apparaten bredvid. Efter lite korttagning strövade vi vidare.

Det där biblioteket jag ville hitt visade sig vara precis sådär svårt att hitta, så efter ett tags letande gav vi upp. Istället drog John med mig in på medeltida tortyr redskaps museet………

Innan vi åkte tillbaka till hotellet för en eftermiddagsvila vid 3 tiden sög John tag i en Langos och jag i en strut till med varma chrispiga chips! Så jäkla goda, och så kul att se  på när de gör dem också!

Under helgen provade vi även på trdelnik som är en liten rund deg de doppar i socker och nötter som sedan rostat över eld. På vissa ställen kunde man få dem fyllda med glass eller frukt. Vi gjorde det enkelt och tog från torget ( minst kö) där smörade de på nutella på insidan och en varm sådan delade vi sedan på. Vart väl helt OK men nästa gång vill jag nog ha mer fyllning!

Söndagen spenderades i det shoppingcenter som låg bredvid vårt hotell. Ett varv där innan vi gick tillbaka till vårt hotell för dusch packning och utcheckning. Sedan åt vi lunch på JPs favorit bar innan vi påbörjade resan mot flygplatsen. Väl på flygplatsen checkade vi snabbt in på Loungen. Det har sina fördelar att komma in i en resvan familj. Där stod baren, och snacksen och väntade på oss. Och vi slog och bekvämt ner i en varsin fåtölj.

När vi till slut kollar upp från vår bubbla för att se vilken gate vi ska gå till ser vi att flyget är försenat från 18,05 till 19,15. Surt men vi satt ju rätt så bra.

Närmre sju börjar vi röra os mot gaten, väl där står vi i kö till kvart i 8 och ser hur ankommande från Barcelona lämnar vårt plan, och väntar lite till på att flygpersonalen ska dyka upp. Till slut lyfter vi och kort där på landar vi i Köpenhamn. När klockan slår 21,06 kommer vi med andan i halsen till biljetthallen och inser att sista tåget direkt till Älmhult nu rullar iväg under fötterna på oss. John ställer sig i den 20 m långa kön till tågbiljetten och när den väl är printad å klar tar vi löpet mot Burger king för kvällsmat. 21,46 går tåget mot Hässleholm där vi direkt kunde hoppa på nästa tåg mo Älmhult. 12,30 landade vi i vår egna säng på Södergården och slocknade direkt.

När klockan sedan ringde 05,45 vart det förvånansvärt lätt att stiga upp. Jag tror det kommer komma som ett slag i eftermiddag. Tröttheten.

Men magen känns go och gla efter en härlig helg i Prag. En stad jag gärna besöker snart igen!


Min profilbild

Hejsvejs i Lingonskogen, Välkommen till min blogg! Här får du läsa om mitt liv med mycket utropstecken och lite svordomar här och där. Jag Tycker om att skriva, prata fort och skratta. Read and weep my friends, för bättre än såhär blir det inte! ♥

För jag vill att verkligheten bränns Jag vill känna hur det känns att stå stadigt när stormen tar fart


Senaste bilderna på Instagram!