Resan mellan tvivel och tro
NU tror ni säkert jag gått och blivit religös. Det har jag inte, inte mer än vanligt. Men enda glädjeämnet idag är väl ungefär att det är dags att dra till kören ikväller. Och så ska jag äntligen få öva på sångerna ur häftet med namn som rubriken. Det är en låt, eller nej det är flera. Mend et är två jag fastnat för.
Min absoluta favorit som jag kan utan och innan ungefär efter bara ett par dagar går såhär:
Vart kan jag gå då mina känslor ta över? Vem vill mig förstå då jag är vilsen i själen? Jag kämpar med att förstå, de murar som står ivägen. Jag är förblindad av den tår som vill visa mig vägen.
Och numero deux går såhär:
Tänk att jag får vara här hos dig, och vara precis den jag är. Tänk att du vill dela stunden med mig, och lyssna till mitt hjärtas slag. Jag bär på en smärta jag bär på en sorg, och vill att du tröstar mig nu. Tänk att jag får vara här hos dig och vara precis den jag är.
Sista sången är faktisk hela sången, man bara repeterar. Melodierna är så fina. Och riktig gospel feeling, de e Najs!
I söndags var ja ju som sagt rastlös, så jag tog bilen som vanligt och svirade ner till Kyrkvägen och joinade familjen Olausson på lite skitsnack. Skickade iväg Sanni till Ringhals innan jag Malin och Emma styrde nosen mot Ikea.
Där gick jag runt och fantiserade en massa. Och önskade att jag var ekonomiskt obeorende och tittade på billy's bokhyllor med en steg bredvid.
Drömmen är att bo nära ett Bokia, eller akademibokhandeln och ha massor med bokhyllor och en stegel man kan klättra på för att nå de översta böckerna.
Fint som snus.
Väl hemma blev jag ännu en gång rastlös. Och det var inte uppiggande att se mina två resväskor i en hög inne i dressing rommet i en enda röra. Måste skaffa mig ett ställe att bo på! Måste första skaffa mig ett jobb så jag kan betala för mitt boende.
Blev en vända till, till Älmhult. Jag trodde efter fem år av åkande på 116 till bromölla att en väg inte kunde bli tråkigare. Men ack så fel jag hade! Vägarna i Norrland, allt ovanför skåne är Norrland. Tar nog priset. Sen är det ju någon längre än de 7 kilometrarna till Bromölla, men det kan ju inte spela någon roll. Det e ju kul att köra bil!
Måndagen, begav jag mig för andra gången i mitt liv till Växjö. För att äntligen få krama om min fina fina smuch! Som jag har saknat dig! Träffades på samaka... äh jag ger mig inte ens på att försöka skriva det, jäkla dumt ord. låter som om man har beeeeetoingsfel ungefär. Lyckat!
Det blev kina buffé som smakade himmelskt innan jag konstaterade att shoppa för 254 kr är ingen idé. diesel e fan dyrt...
Så när Jesper tog smuchs lilla Twingo till universitetet tog vi min bil hem till deras lägenhet. Som dock också låg på universitetsområdet.
Om London är röljusens stad är nog fan Växjö rondellernas stad. Hujeda mig
Hemma där blev det på med våra heldräckter och sedan lanande av sims. som på den gamla goda skoltiden!
Det bjöds på lasagne, som smakade fin fint. Innan jag fixade Bridesmaids till dem och styrde kosen tillbaka till Älmhult. Höll på att köra av vägen då någon smar rackare slängt ut ett helt lass sockerbetor över vägen. Men lyckades hålla bilen på vägen och gasade sedan på.
Nu har jag fått ett litet jobb uppdrag, måste russssa! En fläkt som ska till sölvesborg, Kanske borde bli budare?
*TjingTjing*
Kommentarer
