Fick som sagt ett uppdrag av Pidde P om att köra till SBG och lämna en fläkt. Första gången jag körde åt bromölla hållet sedan jag åkte i Juni. Fint. Allt såg ungefär ut som vanligt. Körde sedan runt hamnen i SBG och tycker fortfarande att det är en sådan mysig stad. Love it!

Tog ungefär 1.5 minut att lämna av fläkten. Och mina vänner jag överdriver inte, jag underdriver inte ens! Då ringer vi Peter när den är klar, sa han när han med några besvärade uttryck lyfte ut den stora fläkten ur mitt bagage. Gör ni så svarade jag stängde igen och brummade vidare.

M: Hanna! Kan du gå in på systemet och leta efter Japansk whisky?

J. Öh.. Hur ska det gå till? Hej jag undrar om ni har japansk whisky, min mamma undrar? Ja jag pratar något stöddigt då jag tror mamma glömt bort min ringa ålder. Under tiden har jag gått in i köket där mamma står och tittar på mig.

M: Har du inte internet på den där burken?

Då vaknar hjärncellerna till och jag inser att det är vid datorn jag sitter.  Åter igen let's face it att jag inte påstått att jag är överinteligent heller. Ibland är jag glad att jag inte påstår en massa saker hela tiden, ursäkterna blir lättare då.

Nej det jag ska komma till är iaf feelingen jag hade när jag körde hem från SBG, mot Najsum Indiana.

Jag tänkte på fotboll. de året vi vann skåneserien för F12. Jag är medveten om att det var ett tag sedan men känslan består. Samma år kom även F10 laget trea i sin serie, och givetvis hade man varit med där också. Så två fina plattor kirrade jag, en i brons och en i guld. Najs!

Matchen jag speciellt tänkte på var den matchen då glädjen kom, vi viste inte att vi kunde vinna serien då. Men vi skulle möta Glimåkra tror jag, eller något annat på G.. Vi hade aldrig vunnit över de, de var tre huvuden längre än oss och sköt stenhårda bollar. Innan matchen skulle dra igång satt hela laget i omklädningsrummet ombytta och klara. Då ber vår tränare oss att ta våra handukar och lägga över våra huvud. Alla gör detta och sen satt vi tysta i ett par minuter och laddade. Nu efteråt anar jag att vår tränare visste till vår placering något bättre än vi. Men vi laddade.

Efter första halvlek stod det 2-1 till dem och vi känner väl att nej, nu går det inte mer nu tar de över matchen. Men så kommer det en boll till vår ena back, hon står vid mittcirklen. och så smäller hon till bollen, och tro fan att bollen flyger in i målet. Chocken varade i en hundradels sekund innan glädjen tar över. 2-2 står det. och sen släpper det och vi gör två mål till på ett chocka motståndar lag. Matchen slutade 4-2 till oss och när slutsignalen ljöd, vet jag att jag sprang av planen och kramade pappa och grät av lycka. Vi slog dem. Vi krossade dem i andra halvlek!! Denna känslan är något jag bär med mig.

Några veckor senare mötte vi sibbhult och vi fick veta att vann vi denna match skulle vi vinna serien, något dommaren berättade för oss innan start när vi stod där sammanbitna och dana.

Men matchen drog igång 1-1 efter första halvlek. När visslan tjöt, fick jag och målvakten order om att springa och byta. Så jag drog på mig handskarna och hoppade in i mål, vilket visade sig vara smart. Vår målvakt intog anfallare, även om jag varit mittfältare. Och tryckte in ett eller två mål, kommer inte ihåg. Matchen slutade 3-1 till oss och segern var vår.

Segern e vår, segern e vår, vi har vunnit segern är vår. ZIGGE ZAGGE ZIGGE ZAGGE HEJ HEJ HEJ!

Jag e fan sugen på att börja spela igen, troligen kommer jag dö av överansträngning.

Konversation i köket nyss. Jag bläddrar i Ikea katalogen och säger till mig själv att dra tummarna ur röven och gå och duscha.

M: Har du bloggat något?

H: Jaa.. jag håller på nu, men jag uppdaterade innan idag också.

M: okej, vad skirver du nu om då?

H: Fotboll!

M: Åh..intressant.... Men en ton av ironi

När jag öppnade mina resväskor i Torsdags var Erik snabb och nappade åt sig min Hood tröja, och den gick han sedan runt i hela dagen. Min fina lilla bror så stor du blivit! Jag kan inte begripa det! I mitt minne var du två lortar hög. och sen kunde jag hålla runt dina armar med en näve, det kan jag inte nu. och du e bara något huvud mindre än mig. Jag måste växa till mig, en lillebror e redan längre, två får det icke bli, Albin e ruggit nära...

En fin bild på min pärla, Virrand dampade nyss och jag misstänker att han nu tagit bilnycklen och cyklat iväg. Den lilla terroristen...

Och så är jag Hemma. Fan rent ut sagt vad fint jag har det.

Nu ska jag flyta in i duschen innan jag ska börja peppa för kören ikväll.

Och förresten, har jag sagt att det är Granada på Lördag? Jag är så lycklig så hela jag vibbrerar!!

Fick lite jobb uppgifter av Pidde P nu också, så nu kommer jag nog både dit och hem också! Gillalalalala läget!

*TjingTjing*