Men För 10 år sedan idag var det ingen i vår familj som tänkte på det. Istället var det tankar så som Har någon hämtat blommorna? och Vilken tid skulle jag nu vara hos frisören. eller Kanske ska jag ringa mamma och se hur det går med tårtan?

Men det var en fin höstdag. Mamma, Peter, Virran och jag åkte till sölvesborgs slottslängor för att fotograferas.

Då var vi alla ombytta och fina.

När vi sedan skulle sätta oss i bilen för att åka iväg. Jag och Virran åkte med Thomas och Mia som då bodde grannar med oss Herre gud hur länge sedan är inte detta!?? På väg till bilen tävlar vi, springer gör vi i alla fall och Virran snubblar på gräset. I de beiga linnebyxorna. Fina gröna fläckar joinade tyget över knäna.

Vi satte oss ändå i bilen och åkte iväg, till Kyrkan.

Där sa de ja till varandra och svor att vara varandra evigt trogna tills döden skiljer dem åt. Och hitentills har det ju gått bra. Novah sjöng och en eller annan tår föl i kyrkbänkarna. På ena sidan satt Björklundarna och på den andra Skoogarna

Jag är så levandes gla för er så ni anar inte. NI har format mig till den personen jag är idag. Och blir jag bara hälften så lycklig som ni är så är det nog.

Jag är inte säker, men jag tror det var något liknande som stog på era inbjudningskort. Jag vet att förra året hittad jag min inbjudan  i min brudkista och jag grät som ett barn.

---

*TjingTjing*