1 September

Och jag säger bara lyllos er alla 11 åringar som snart ska springa igenom till perrong 9 3/4. Jag ska tänka på er hela dagen!
Detta är också den 4 månaden jag är här! Kanske inte i dagar men jag kom ju hit den 29 Juni Så, Juni, Juli, Augusti, september! There you go, som fassan i mitt stora feta grekiska bröllop hade sagt!
Men nu kommer inlägget ni väntat på i 64 dagar!
Dag nr 8 på listan, nu ska ni få veta allt om mina föräldrar!! Luckey you!

Dag 01 – Presentation av ditt liv
Dag 02 – Min favoritsyssla
Dag 03 – I min handväska
Dag 04 – Min tro
Dag 05 - Mitt bästa skämt
Dag 06 – Min bästa vän
Dag 07 – Ett ögonblick
Dag 08 – Mina föräldrar
Dag 09 – Mina syskon
Dag10 – Det här upprör mig

Ja vi körväl på damerna först och börjar därför med min far ( skämt å sido, man nog att sätta två barn till världen var han iaf)

Hos pappa Mikael har det spenderats många fina helger och två veckor på sommaren. Under min och Virrans uppväxt lärde han hos simma och varje lördag var vi på badhuset i valjeviken. På sommaren var det utomhus bad i Hällevik eller havet i Sandviken. När man kom hem var det kött pommes och bearnaise sås som gällde med cola ofc. den största förändringen under dessa år var väl när han åkte dit på diabetes och cola byttes till cola light. Men vi hade det fint ändå.
Mannen i fråga har godisfingrar som ingen annan och vill man ha något får man vara snabb.
På gymnasiet gick han bygg linjen- något jag alltid funderat på varför då han hävdar att han har tummen mitt i handen. Detta skulle dock få sig en ändring när han på 2000-talet köpte hus och blev snickare nr1. Nu mera jobbar han på Volvo ( vad jag vet)
Han har två bröder, den ena galnare än den andra. Var med i hemvärnet i många år, och lekte Vaktis på helgerna. Hans mor, min farmor, gör världshistoriens bästa köttbullar, och det kan alla hennes barnbarn intyga! Den gamle gubben blir 51 bast i december, och förra året var det gille.
Jag och Virran blev alltid bortskämda med att ha honom helt för oss själva, men så förändrades något, större än en cola sort denna gången ;)
Han träffade frugan. to be
Vi hälsade på och träffade henne och hennes två katter. Såg mest av den lille röe, som hette My och nog till och med fångade fars hjärta rätt fort även om han inte erkänner det. När hon låg där helt utsräckt liten och knubbig.
saker och ting utvecklades, inte lika fort som en Pokémon men snabbt nog. Rätt som det var bodde jag hos dem varannen vecka. Och efter ett tag joinade Virran han också. Efter ett tag gick något snett och jag och Virran slutade åka dit och vi har inte bott där sedan första året på gymnasiet vilket är ett par år sedan.

Det smärtar mig att det blivit så. Men jag känner att bollen inte är på min planhalva längre.
Lille far som gett oss en så massa glädje. Du som alltid satte oss först.
Letar igenom mina bildarkiv men hittar ingen bild, så ni kan föreställer er mig, något äldre och givetvis man, kortare hår, mitt hunmör och en bra bit längre och voila! Ni har min far.

Sen har vi ju min bästis, lilla Maaor.  född som Lena Hanna Karin Skoog MAAOR Som hon så fint heter i telefonkatalogen. Innan var det mor, men då fingrarna var snabbare än huet kom många av samtalen till personen över henne, så två A fick hoppa in lite fint mellan M:et och O:et. Det är till mor jag ringer när jag vill prata, eller berätta något. Ibland bara höra hennes röst och då kan hon sucka lite och tycker förmodligen att det är onödigt att ringa var 5 minut, när hon jobbar...
Kvinnan i fråga är 23 år äldre än mig, eller ja 22 år och 8 månader. Även hon är född i December, 16 för att vara noga. Hon gick bara två år på gymnasiet, vilket kan förklara hennes något sena rekationer ibland ;) Men efter det var hon färdigutbildad tandsköterska. Och med det jobbade hon tills året då hon fick Albin då hon slutade och sedan dess jobbar i grustaget, med löner siffror och hm.. stuff.
Lilla mor gillar att vara i trädgården om hon får välja det själv. Själv tror jag att hennes favorit syssla är att shoppa. Hon har två syskon, Therese och Oscar ( aka. Thedese och oskisposkis.) Tillsammans hittar dom på en massa skit, men då och då ( främst på senare tid) något ordentligt.
Är ingen sportmänniska alls men gillar att titta på Hockey. Var inget fän av Fotboll när vi spelade det och när jag sedan började rida var det inte mamma som stod och tittade på. Förutom ett par gånger. Dock fick jag med henne på Zumban som hon tyckte var riktigt roligt, trotts sin kordinationsförmåga.

Såhär snygg var hon i de "små vita" och nyinköpt Sälen tröja under en vecka i sälen 2009.

Hennes absoluta favorit kommentar om mig får utantvekan vara den dagen då hon kommer in i vardagsrummet och jag ligger i soffan, hon spänner ögonen i mig och utbrister Hanna dit jävla sviskon!
Jag kommer inte ihåg varför hon uttryckte dessa väl valda ord, men jag vet att jag tjöt av skratt.
Sår granner var hon 2010 när hon och jag tog en utflykt till Tandådalen.

Annan intressant fakta är att hon är inne på sitt tredje efternamn, OH BREAK!! måste berätta en rolig grej där om efternamnen! Jag tror det var precis efter hon gift sig med Peter och då höll på att byta efternamn till Björklund, men på vissa kort stog det fortfarande Åkrell . Så står vi på ett ställe och mamma pratar med någon bakom disken, då jag högt och tydligt frågar : Jaha Mamma vilket efternamn ska du använda idag? Mamma ler och en vuxen hade väl sett att hon dog lite inombords, men hon klarade upp det ändå! Hon har 4 barn, bor i ett jäkligt fint hus, skriver väldigt fint, Pratar väldigt ofta med sin mamma. Lördagar klockan 10 är hennes heliga stund då hon löser Melodikrysset.

En hemlighet är att jag håller god hand med henne för att en dag få flytta in i huset hon och hennes syster ärft...

Nä lilla mamma är det inte någon som slår.

Måste bara avsluta med min favorit bild på henne!! Jag faller som en fura av skratt varje gång jag ser den


*TjingTjing*

Kommentarer
Postat av: Malena

Hallå Hanna! Vad kul att läsa din blogg! Du skriver så roligt! Saknade dej på kören idag, nu är vi mest bara tanter! Ja, och så Marie då förstås...! Dina berättelser får mej att tänka på när jag var i Frankrike, 19 år, bodde hos en familj, passade barnen, ensam i stora världen! Fattade knappt vad de sa, heller... hade läst franska i tre år, men aldrig hört någon prata i den hastigheten! Och barnen sen, som pratade barnspråk, DET hade vi aldrig fått lära oss i skolan!!! Det tog tre månader för mej att bli lite van vid livet där, sen funkade det rätt bra. Men det var jobbigt i början. Allt var så himla KONSTIGT. Sen mådde jag bättre, språket funkade bättre och bättre, jag kände mej mer och mer accepterad o inte bara utstirrad (bodde i en liten by med 1000 pers). Sen när jag kom hem till Sverige igen... hu... folk var så oartiga! De sa DU till mej i affärerna, om de alls hälsade! Allt var jättekonstigt i Sverige...men efter tre månader, igen, så hade jag vant mej vid det svenska igen! Det var rätt intressant, brukar tänka på det nu för tide också, att det tar tre månader för mej att bli van vid något, även om det känns hur avigt och fel och bakvänt och knäppt som helst i början... Jag är ju arbetslös nu... hoppas att jag inte är det i tre månader!!! :) Vill du inte sjunga nåt i London, förresten? Om du vill träffa svenskar brukar Svenska kyrkan vara ett hett tips. De har säkert en kör till Lucia! :) Åååå så finns det ju en massa fantastiska gospelkörer i London!!! Fast du är inte så jättelagd åt det hållet, tror jag? Jag ska kolla in två gospelkörer under veckan. Jag vill och behöver verkligen mer gospel i mitt liv! Och sömn! :) Ha det så gott! Natti natti! Och du, att du kör bil i London, DET är modigt!!! Så coolt! Bravo! kram! malena

2011-09-01 22:56:53
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: