sent inlägg
Undrar ni varför så kommer svaret klart och tydligt här: Jag vaknade 14,23
Och jag kan inte riktigt sätta fingret på om de faktiskt har gjort det någon gång.
Jag älskar london, I do. Min värdfamilj är helt underbar, och jag hade inte kunnat komma till en bättre familj.
Men jag är inte stark nog att leva såhär. Jag behöver något, något som gör dagarna värda att, något att kämpa för. Det kan då tyckas att flytta 1400km och bo tillsammans med en helt ny familj och klara sig i ett helt nytt land är den perfekta utmaningen. men jag ha faktiskt börjat undra om detta är den rätta utmaningen för mig.
Huvudet snurrar av vad alla andra säger. Men ni vet inte hur det är. hälften av er har aldrig lämnat Sverige, ni har levt i ert trygga. Jag saknar mitt trygga. Varje dag, hela tiden.
Jag trodde inte att jag skulle sakna det, att tanke det finns ju kvar!. sanningen är att det hjälper inte.
Jag ville komma iväg och ha ett äventyr, det har jag fått. Jag ville uppleva och träffa nya människor, det har jag gjort.
Tanken på att ge upp är inte jobbig alls, och det är alltid det som hindrat mig i allt annat jag tagit mig för som blivit jobbigt. Och sen har jag klarat det, för att jag gett mig fan på att jag ska inte ge upp. Så ska folk inte se mig.
Nu är det jobbiga att jag har inte en själ där hemma som förstår hur det är, ingen som säger jag förstår och menar det. För ingen kan förstå.
Det gör att det känns som om jag sviker dem, men det kan jag fan inte göra. Det är mitt liv, det är jag som lever det. Igen ska leva sitt liv genom mig. Man måste ta risker. Jag vill påstå att jag har tagit risker. Större risker än vad många tar i ett helt liv. Så nog fan har jag gjort något
Det hjälper mig inte alls att säga, lägg av nu Hanna. skärp dig. Du behöver lite motstånd. Det kommer göra dig bra
Mycket möjligt, men det ska inte betyda att jag ska behöva ha det såhär. Jag kan överleva ett år. Men det var inte så jag ville ha mitt år. Och saker som hade fått det att fungera är inte saker jag kan fixa.
nej det vet jag mycket väl att du gör, men att avbryta sin aupair vet jag inte som om man kan kalla att "ge upp", trivs man inte så trivs man inte, så enkelt är det du är lika stark för det, Tack älskade Smuch.
Linnea Sjödin: precis, och det är ju absolut inte ditt fel, thats just who you are
Hanna Åkrell: åh, tänk om alla andra hade fattat som du
Linnea Sjödin: (jag är lite egoistisk eftersom jag vill ha hem dig till mig och saknar dig så mycket)
Linnea Sjödin: I get it, jag har varit uppe i Stockholm i 6 veckor, hos folk jag känner, i en stad jag varit 100 tals gånger, man får ändå hemlängtan.. I get it!
Ikväll ska jag träffa Jayne. Vill verkligen träffa henne för hon är sten cool. den Coolaste människa jag känner, utan tvekan
NU ska jag fortsätta i en liten stund åtminstone att försöka få min mor att förstå. Framgång är lika med 0. so far.
*TjingTjing*
Så sant som det är sagt, och jag vart himla chockad själv när jag tittade på klockan. Vaknade dock likadant som jag somnade, med ett hjärngrepp runt kudden. ..
Jag har blivit så jäkla mesig sen jag kom hit, det passar inte riktigt mig. Så som jag känner mig dvs.
Nä fiolerna spelar inte riktigt min visa nu.
Och jag kan inte riktigt sätta fingret på om de faktiskt har gjort det någon gång.
Jag älskar london, I do. Min värdfamilj är helt underbar, och jag hade inte kunnat komma till en bättre familj.
Men jag är inte stark nog att leva såhär. Jag behöver något, något som gör dagarna värda att, något att kämpa för. Det kan då tyckas att flytta 1400km och bo tillsammans med en helt ny familj och klara sig i ett helt nytt land är den perfekta utmaningen. men jag ha faktiskt börjat undra om detta är den rätta utmaningen för mig.
Huvudet snurrar av vad alla andra säger. Men ni vet inte hur det är. hälften av er har aldrig lämnat Sverige, ni har levt i ert trygga. Jag saknar mitt trygga. Varje dag, hela tiden.
Jag trodde inte att jag skulle sakna det, att tanke det finns ju kvar!. sanningen är att det hjälper inte.
Jag ville komma iväg och ha ett äventyr, det har jag fått. Jag ville uppleva och träffa nya människor, det har jag gjort.
Tanken på att ge upp är inte jobbig alls, och det är alltid det som hindrat mig i allt annat jag tagit mig för som blivit jobbigt. Och sen har jag klarat det, för att jag gett mig fan på att jag ska inte ge upp. Så ska folk inte se mig.
Nu är det jobbiga att jag har inte en själ där hemma som förstår hur det är, ingen som säger jag förstår och menar det. För ingen kan förstå.
Det gör att det känns som om jag sviker dem, men det kan jag fan inte göra. Det är mitt liv, det är jag som lever det. Igen ska leva sitt liv genom mig. Man måste ta risker. Jag vill påstå att jag har tagit risker. Större risker än vad många tar i ett helt liv. Så nog fan har jag gjort något
Det hjälper mig inte alls att säga, lägg av nu Hanna. skärp dig. Du behöver lite motstånd. Det kommer göra dig bra
Mycket möjligt, men det ska inte betyda att jag ska behöva ha det såhär. Jag kan överleva ett år. Men det var inte så jag ville ha mitt år. Och saker som hade fått det att fungera är inte saker jag kan fixa.
nej det vet jag mycket väl att du gör, men att avbryta sin aupair vet jag inte som om man kan kalla att "ge upp", trivs man inte så trivs man inte, så enkelt är det du är lika stark för det, Tack älskade Smuch.
Linnea Sjödin: precis, och det är ju absolut inte ditt fel, thats just who you are
Hanna Åkrell: åh, tänk om alla andra hade fattat som du
Linnea Sjödin: (jag är lite egoistisk eftersom jag vill ha hem dig till mig och saknar dig så mycket)
Linnea Sjödin: I get it, jag har varit uppe i Stockholm i 6 veckor, hos folk jag känner, i en stad jag varit 100 tals gånger, man får ändå hemlängtan.. I get it!
Ikväll ska jag träffa Jayne. Vill verkligen träffa henne för hon är sten cool. den Coolaste människa jag känner, utan tvekan
NU ska jag fortsätta i en liten stund åtminstone att försöka få min mor att förstå. Framgång är lika med 0. so far.
*TjingTjing*
Kommentarer
Postat av: Smuch
<33333333333
