happy........as in a dream.

I had a dream



Jag gick med någon, han var inte vacker, men det var något med honom. Jag vet inte vem han är eller om han över huvud taget finns.

Men vi pratade, bara pratade. Möte folk som han kände.
Så var vi i ett rum. Jag ville se på honom, så jag tittade på honom lite blygt bara för att få se, då tittade han på mig.
Hans blick.  Som han tittade på mig! Jag kände hur lyckan spred sig genom hela kroppen, från magen ner i tårna up igen enom hjärtat och upp i mitt ansikte.
Jag skulle kunna frysa tiden och bara stirra på hans ögon.
Det vackraste jag någonsin sett.

Så gick vi.       Han blev ovänn med någon han stötte emot och personen kallade sina vänner till sig. Han vinkade bor mig, skydda dig.     Jag gömde mig i ett rum jag var helt utom mig av oro och sorg, jag grät tills jag var så säker på att jag skulle gå itu. Men ändå var jag lycklig, Hans ögon.                                            Vad hände? Varför gick jag bara inte dit?      Det sista jag såg var när han föll mot marken.

Sen helt plötsligt var jag iväg.     Hemma, jag frågade peter om han kunde köra mig till sjukhuset, jag var berädd på motgång men plötsligt var jag där.


jag stannade i ett rum. Plötsligt hörd jag någon ropa att läget var kritiskt i rummet bredvid, jag viste att han låg där...
Jag skrek att dom måste rädda honom, dom använde konstiga grejor så nära mig, men han var så långt borta.
Så skräkslagen, och så lycklig på samma gång.

När jag vaknade log jag. trots det hemska trots att jag aldrig känt sådan smärta i mitt bröst, som när jag satt där. var jag så glad.

Hela dagen har jag tänkt på ögonen. fått ett flin att sprida sig över mitt ansikte. känt den där lyckan i magen. Något oförklarligt. känslan i magen.

Nu när jag skulle sova, tänkte jag på dom igen, försökte få samma effekt.
Jag låg och vred mig, plötsligt var det ingen lycklig dröm, utan en mardröm.                 tänk om jag aldrig fick känna den lyckan?  tänk om jag aldrig skulle få se ett par ögon titta så på mig, med glädje över att det var mina ögon han mötte stolthet över att jag va jag. att jag var där, som hans egendom, Glädjen i hans ögon. Den var obeskrivlig.        Kommer jag någonsin att uppleva det igen?         

Och om, när?!
Det fans bara godhet i blicken.    och det är kanske fel trots allt som hände i drömmen, men jag var så lycklig. Om man nu kan säga det om en dröm?

Jag insåg första när jag beslöt mig för att skriva ner mina tankar direkt att mina ögon var våta. om det var av tröttheten eller rädslan,           Jag vet inte



       Jag vet inte                     jag vet inte                       jag vet inte                jag vet inte                     jag vet inte


Varför kan jag inte få veta?

Kommer drömmen komma tillbaka i natt, och var bara hemsk?                Kommer jag att vakna i morgon dy våt av tårar. Eller med hans ögon i gott mine och en pirrande känsla i magen?


Natten är ett mysterium.


Att våga somna är som att ge sig in på sit alldeles egna livs största Äventyr



*TjingTjing*

Kommentarer
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: