Jag är ju ute på en del avdelningar och tar EKG. Ibland ringer dialysen och vill ha hjälp. Första gången tyckte jag det skulle bli spännande att få gå dit, nu är det med lite vemod jag gör det. Det luktar skumt där och jag blir faktiskt lite illamående, vilket är konstigt för blod har aldrig äcklat mig förut. Jag tyckte det var fantastiskt roligt att få sticka folk på min praktik i Ljungby. Men så tänkte jag att det var det faktum att det faktiskt är så mycket blod, man ser alla dessa slangar gå in i kroppen, och sedan in i maskinen. Men ni ska se fikorna de får! Sådan lyx!! Ser verkligen inte ut som sjukhusmat.

Idag var jag iaf där och skulle ta ett EKG. När patienten skulle dra upp sin tröja så böjde hen armen så att en av nålarna perifierade kärlet, armen började svullna och maskinen tjuta och blinka rött. Jag stod mest där och kände mig i vägen medans sköterskorna sprang fram och tillbaka för att fixa det. De använde sig av olika trick och fixade det. Min nyfikenhet tog i överhand och jag frågade sköterskan hur länge man sitter. 3-5 timmar berättade hon, är det vanligaste här. Det är en livsuppehållande grej. Enda botemedlet är en njur transplantation, och just här var det ovanligt. Eftersom man måste vara så pass frisk för att klara av en operation. Och många väljer att sitta 4 timmar tre gånger i veckan istället. Maskinen renar 3 dl blod i minuten!! Hur coolt! I samma kärl sätter man in två st nålar, varav den ena suger ut blodet och den andra matar in det. Nu var det nålen som sprutar in blodet som gått igenom och därför orsakades svullnaden när blodet åkte ut i vävnaden.

Jag fascineras så, kroppen, kunskapen om den, usk, ssk och läkare som fixar. Fan vad häfttigt!