Alfred Sven Viktor

Hejsan svejsan dönickar!
 
Det har ju som ni säkert märkt gått ett tag sedan jag skrev här typ 4 månader. Har hänt en del...!
Ska försöka för ikapp er till verkligheten.  Som jag skrivit förr så får jag ju mina mest briljanta ideer på kvällarna. Och eftersom vi numera har ett ( för mig) rätt bra kvällsschema så insåg jag att jag kan utnyttja det. Tex som nu när riset sover och Bonde söker fru är slut, då vill JP kolla Saknad, men jag känner att näää jag är inte beredd att göra vad som helst för jesus. Så jag sa tack och godnatt och gick och la mig. Eller det gjorde jag ju inte, jag sitter ju här. Men i sängen, och har precis raderat 22 (!!!) kommentarer på diverse språk. Fick en sådan chock när jag loggade in och fick se att det blinkade rött i kommentarsfältet. 22, jag trodde ni gått bananas!
 
OK back on track då.
Sist jag skrev var jag preggy i v 34. och hade 24 jobbdagar kvar. Och jag kan lova er att de 24 dagarna var de långsammaste i historien. Inte för att jag var i väntans tider, utanför att jag hade så kolossalt lite å göra. Men så kom fredagen den 7 juli. Och jag gjorde min sista dag på klinfys. gick en timme tidigare pga inget å göra. Sa tack och Hej och drog ut mitt kort och lämnade nycklarna på chefens bord. Tack klinfys för 1,5 fina år. Då JP var i Malmö på aw, vaggade jag mot Brasseriet för egen aw. Mötte AKP, Cillen, Erik och Eva och drack drinkar. Något senare kom min riktiga dejt för kvällen, Anna, och gjorde mig sälle vid ett eget bord. VI skålade och åt utsökt mat. Skålade in vår semester och framtida mammaledighet. när vi var mätta och trätta vaggade Anna hem och jag tillbaka till mitt förra sällskap. Drack någon drink till, innan jag drog hemåt. Tänkte FAN vad gött med min första semester. TVÅ veckors ledighet innan jag kan börja längta efter bebis.
 
Måndag, 10/7. bokat in lunch med JP och en kontroll på MVC innan dess. Jag fick köra fram och tillbaka för massa extra blodprover och när sköterskan kollat mitt blodtryck och lukta.. eh menar kontrollerat mitt urin, och tillslut ringt läkaren i Växjö så ställde hon helt iskallt in min lunch med JP.
" Kör in till förlossningen NU, packa med dig allt!"
ehhhhhhhhhhhhhhhhh
 
Så ja det fick jag ju göra, ringde JP och lipade lite i luren. Sen gick allt först rätt långsamt, sedan fort. Frågar ni JP gick det långsamt, ännu långsammare, tiden stod stilla. HEhe Tur för honom så hade XXL precis öppnat i Växjö så han kunde roa sig där.
 
Jag blev i allafall inlagd på BB/ avd 8 då på min första jävla semester dag. Ja jag hade tid att vara bitter över detta. Samt att jag fick kissa i en brun dunk med mitt namn på, kändes härligt... inte.
På kvällen konstaterades det att jag led av Preeklampsi, som är Havandeskapsförgiftning. Det drabbar ca 3-7 % av gravida kvinnor och vården för det beräknas globalt kosta ca 18-22 miljarder dollar. Detta googlade jag mig till.
Även att jag förmodligen led av svår preeklampsi då jag uppfyllde minst ett påstående i listan under SVÅR Preeklampsi, det såg jag också nu när jag läst på. Förra veckan läste jag i min journal att min förlossningen räknades som en risk förlossning, röd. det hade jag ingen aning om.
 
För er som nu oroar er kan jag berätta att jag inte mådde ett dugg dåligt. Men mitt blodtryck var högt och lever samt njurarna pallade inte det trycket. Så tisdag morgon, när jag sovit min första natt på sjukhus ( min egen födsel ej inräknad) hälsade den dagens första barnmorska mig med " ja då var du beräknad idag då!! :D:D:D"  " Ehh nej det tror jag inte" Svarade jag och tänkte att tanten gått in i fel rum. " Jo men visst är det 37+0 idag? Då är det färdigt, fast du kanske hade tänkt att gå i 40 veckor???" " Eh jo ja, det hade jag väl" mumlade jag.
Så tre läkare kom in och berättade att jag var dålig och enda botemedlet är att förlösa barnet, och eftersom jag var så pass långt gången såg de inga risker med detta och ville därför ha ut riset. Om jag var OK med det sa de och log.
Visst sa jag, men på torsdag ska jag åka till blekinge och ligga i min solstol bredvid AKP och sola. 
Nä så sa jag ju inte, men jag tänkte. Blev såååå besviken på att jag skulle missa min mini semester.. För övrigt blev AKP det också när jag fick ringa och ställa in.
 
Så för att få riset att fatta att det nu var färdig kokt fick jag dricka lite shotar, yepp ni läste rätt. Dock med meducin såklart. När jag fått sista sa de att det kunde du 2-3 dagar innan det hände något, och att vi nu skulle avvakta, hade inget hänt på onsdagen skulle vi gå vidare med nästa metod. Men riset var med på noterna så
Onsdagen den 12 Juli 21:56 föddes vår gosse 49cm lång och 3042gram.
Vårt ris, vår Alfred.
 
Jag har ju ungefär en miljon bilder på honom, denna är från torsdagen då han fick kläder på sig. De första kläderna jag köpte, efter första ultraljudet, strl 50. Typ det enda jag hade i strl 50. Eftersom " köpt inte så mycket i 50 det har de bara i en vecka typ!" Eller hur, Han hade det bara i typ 3 månader....
Anyway
 
Mitt tryck ville inte riktigt ner, så vi blev kvar tills på lördagen, inte något längre egentligen. Och rätt skönt tyckte jag då man han med alla prover osv innan hemgång. Han klarade dem alla med bravur ( ofc) 
Två besök fick vi, först ut var faster Cillan och sedan farfar Christer. Väl hemma kom ALLA andra ;)
 
Så idag har vi varit föräldrar i 105 dagar. De har gått så rackarns fort!! Alfred har hunnit med att döpas - Alfred Sven Viktor Petersson- le, vända sig från mage till rygg, öva upp en stark nacke, jollra, försöka få in handen i munnen osv. Han är så fin, och vår. Det går inte att förstå helt enkelt. Nu lite fler bilder på vårt guld. inte så nya men men... de nyare har inte hittat över till datorn ännu, ni får ta det. 
Har ni sett någon lyckligare?
Har ni sett något mysigare?
Har ni sett något mindre? pyjamas strl 44!
Bäste Magnus och Alfred med sina gudmorsor! 
HEJ Alfred!