Dag numer två, jag har erhållit 3 st pins på myskistar, känner mig rätt cool.
Hunnit med fin fika i våffelstugan och skrattat så att tårarna rann har jag också.

Måste bara berätta om skratt anfallet. Före mig och mor i liften åker en far och en son. När det är dags att hoppa av släpper fadern bygeln och sonen lyckas få hela sin del in under jackan. Liften stannar inte för det och drar iväg. Killen lyckas undvika muren av snö och kommer in runt bakom där liften snart tar slut. Jag försöker dölja skrattet som bubblar medan pojkstackarn dras med ansiktet ner i snön och skidorna åt alla håll. Då ska Peter vara snäll och ska snabbt vända sig om och trycka på nödstopp. Lyckas på vägen slå mor på smal benet med skidan ( ja hon har fortfarande ont och haltar som monsterögat moody)
Ser sen att pojken till slut kommit loss och kommer tillbaka till oss. Ser att mor ser sammanbiten ut. Och ska förklara sig. - jag skulle ju snabbt trycka, hur hade det sett ut om han följt med och fastnat där uppe??
Jag skrek av skratt. Och mor som trodde p skulle hjälpa E hade väl lite skuld känslor. Och jag skrattade och skrattade.
Skadeglädje, löve it!!

Lite choklad i värme stugan satt fint i kistan också.

Vid middags bordet berättar Erik om sin skidskole grupp. - jo det var en tjej som som jag tror var handikappad... Hon hade helt genomskinligt.. ( så håller han för näsan) vi väntar alla med spänning.
- snor.

Två sekunders tystnad och sedan brakade det loss. Och Erik såg lagom oskyldig ut.

Men backarna har varit fina och skidorna har glidit fint!!

I morgon tar jag föräldrafritt drar till tandådalen för att fixa fler pins och lift antalet ska öka.

Nu dags för chips och idrottsgalan! Don't worrey jag ska göra sit ups samtidigt :)

*TjingTjing*