2017-04-06

I onsdags började jag läsa en ny bok. Martina Haag’s ”Det är något som inte stämmer” Den har stått i bokhyllan ett tag, köpte den på någon rea. Den handlar om hennes skilsmässa från Erik Haag. Han lämnade ju henne för kollegan Lotta Lundgren. De gör ju Historieätarna ihop på SVT. Jag älskar det programmet och gillar dem ihop. De har liksom kemi, men det kan ju förklaras såklart.

Anyway. Jag tänkte väl när jag köpte boken att det kunde vara intressant att läsa andra sidan av det hela. Myntet har ju alltid två sidor som bekant.

När jag visade John boken och förklarade dess innehåll suckade han mest. Jaha det blir en skoj vecka. Han syftar på det faktum att jag har en tendens att hänga upp mig på saker jag läser. Och så sant som det är sagt. Fram tills i onsdags läste jag 5 boken ur Diana Gabaldons serie Outlander. Älskar dem, har dock haft ett litet uppehåll med läsandet på tåget pga illamående. Men nu är jag tillbaka.

Under tiden jag läste Outlander kunde jag fundera på varför min och John kärlek inte var lika intensiv som Clair och Jamie’s. Och nu när jag kommit halvvägs ( tat lugnt boken är väldigt tunn) i Martinas bok kan jag inte förstå hur bra jag och John har det.  Vi är inne i en väldigt mysig period.

Det är slutspelshockey och kanal 12 visar matcherna, givetvis med en reklam paus i varje avblåsning. Men man får ju se en del i alla fall. Så igår när vi kom hem stod Kalopsen redan och puttrade i crockpoten. Jp satte på potatisen innan han smet ut. Jag gick en runda med Milton och gick sedan in för att äta. Lagom tills jag tryckt i mig portion nr 3 kom John in. Lagom till Hockeyn. Så låg vi i soffan ihop och myste. JP med en hand på riset, ja i alla fall ett tag. Tills jag kände att nä nu börjar jag få russinhud på magen, nu får du rotera. Mellans HV’s mål (5-1 i tredje semifinalmatchen) läste vi skojiga inlägg på HVs facebook sida.

Förresten tror jag inte jag presenterat riset för er. Riset beräknas just nu vara 28 cm och väga cirkus 570g. För närvarande kan h*n slå kullerbyttor suga på tummen och hoppa på den ibland skojiga blåsan. Just nu skulle det lilla kornet kunna andas luft om det ville sig, men för säkerhets skull ser vi gärna att h*n stannar kvar i säcken tills runt 1 augusti. Det där lilla riskornet som var just så litet och rätt obetydligt och verkligen inte märkbart har vuxit till sig rejält och gör sig både tillkänna och tillsynes en hel del. Jag tänker att de flesta av er som ev fortfarande går in här och läser redan känner till det faktum att vi, Jag och John ska bli föräldrar.

Något som är nästan lika roligt är att Anna och Emil också ska bli parents! För att inte riskera överboka förlossningen valde de att ha slutdatum 5 augusti, istället för 1 som vi.  Phu, där undvek vi den minan.. ;)

I alla fall så hade jag kunnat skriva ett lååångt inlägg om hur det är att vara gravid. Ett rätt ärligt inlägg, ett inlägg jag saknat rejält. För inte fan har jag läst någonstans utan massa fluff att man skulle spy konstant i 10 veckor. Inte kunna gå i trappor dricka cola eller äta skumtomtar på julen för att man helt enkelt inte kunde äta. Att sjunga ett solo på två meningar kändes som en jävla sonette medans man svalde kräkklumpar mellan varje ord. Men jag väntar lite med det, det kommer nog!

Just nu känner jag att jag snart är tillbaka, psykiskt. Och det känns skönt. Viktigt. Men jag är inte där riktigt ännu.

Idag känner jag sommar i luften. Fast det var kallt i morse och frosten fortfarande glimmade lite på bilen, lovar den blåa himlen utanför mitt fönster nu en fin dag.

Vet förövrigt att det var en halv evighet sedan jag skrev här. Bloggen var en fin tröst under min tid som Au pair och jag är så otroligt glad att jag skrev och dokumenterade så väl som jag gjorde. Det är verkligen en skatt för mig att kunna gå tillbaka och läsa. Så mycket som man glömmer. Jag kan också känna de känslor som jag hade då, bara genom att läsa inläggen. Och det känns också värdefullt.

Däremot känner jag att jag vill kunna skriva och spara lite om graviditeten också, för att kunna läsa sedan. Att de stora grejerna i mitt liv liksom finns sparade. Att folk sedan läser det, gör mig inte så mycket. Vill jag inte att ni ska det får jag väl sätta lösen på bloggen, det kanske kommer så småningom, vem vet.

Så Ny kategori till bloggen och kanske ett par inlägg framöver som ni får ta del av.

Läste precis igenom mitt senaste inlägg, om mina plans från nyår.

Nyår var fint. Jag hade tryckt i mig alla mina Legrigan innan 10pm och var så impad över att vara vaken. Vid denna tid var det bara vi, våra föräldrar, Anna och Emil och två utvalda mostrar som visste om det lilla riset. Eftersom vi bara var i v 10 ville vi inte göra det officiellt yet.

Vilket var svårt eftersom jag kände mig mer död en levande just då. Men jag och Anna hade planerat, hur man skulle hälla upp cider i vinglas och köpa någon alkoholfri skumpa osv. Jag var rätt säker på att de övriga gästerna skulle vara så pass berusade att de inte skulle märka om vi drack Black Tower eller Ica’s päroncider. Och det fick jag nog lite rätt i. Vid tolvslaget var jag så trött och illamående och JP så full.. hehe så ja vi kramade om varandra pussades snabbt. Innan öl stanken skulle sätta sig på mig ;) Sen gick jag och Anna upp och la oss, snicksnackade lite. Och somnade sedan. Jag sov dåligt, förmodligen eftersom jag överstigit min vakenhets tid med 4 timmar och mer. Så jag började nyårsdagen med att spy och förbanna det faktum att jag som nykter var den som mådde absolut sämst dagen efter. Vad är det för rättvisa liksom? Efter Oboy Juice och rostade mackor med kaviar vaknade vi sedan till liv lite.

Men jag stod där med John i alla fall vid 12 slaget. Och visste tack och lov inte att illamåendet skulle hålla i sig ytterligare i två månader. Utan såg istället fram emot ett nytt år, ett stort år. 2017 året då vi blir föräldrar. Han och jag, vi två. Till vårt lilla risgryn.

Kommentarer
Postat av: mormor

Hejsan i goda grötenlandet! Ja, hade inte Lena sagt att det fanns nyheter här så hade detta gått mej förbi. Det var rysligt länge sedan sist. Jag hänger med till lösenordet dyker upp. Ha de gott!

2017-04-09 17:26:16
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: