Sann form av ironi måste vara när man ser "mappen" för sina favorit idrottare på fb, och de bilder som visas upp är Andres Iniesta, Leo Messi, Carles Puyol och Megan from bridesmaids.....inget konstigt med det.

Allt känns lite sådär småjobbigt, känns lite bättre nu när jag stoppade in en näve bilar i munnen. Ahlgrens bilar menar jag nu, bilköpet du får äta upp
Dock var det inte jag som köpte dem, men jag tar på mig ansvaret ändå, ser ni?! jag är visst det ansvarsfull!!!


Fredagen spenderade jag på bästa vis. Jag körde genom dimman -sände fem onda tankar till bilen framför mig och bussen i röven som blinkade med helljuset, till norrland via en Maxi affär i olofström. Sen gjorde jag Tacos och sa sedan varsegodos och åt i godan ro. Sniffade på pepparkakorna och tänkte nej. Intog ryggläge i soffan och övade på att blunda till Sherlock Holmes.

Idag har jag således varit rätt aktiv trotts den okristligt tidiga upp stigningen. Eller kanske uppvaknande är rätt, sängen lämnades inte förrens två timme senare då jag hunnit sova lite till och mornat mig och tyckte att det var ok att bli sedd uppe så tidigt, halv 9.

Sen skulle det sportas, Okej.Det stegades en runda på en halvmil, och nu är blåsorna på fötterna större än vissa av tårna. En fin runda var det dock och hade inte mossa varit fridlyst hade jag plockat en del, och kanske en eller två kvistar blåbärsris.
Mina fötter tog sedan en paus i soffan och ojade sig så högt att Gordon Ramsey fick skrika lite extra högt på Tv, tror dock inte han misstyckte för det! Ni vet ju hur han e!

Fika har jag också hunnit med, fika i fint sällskap, kladdig kaka och en bedårande lite tjej.




Nu kommer en liten funderare. En fin sådan. Jag delar med mig av den för att jag är snäll.
Vi börja från grunden. Jag är ingen fåordig människa, snarare tvärt om. Förutom i just ett ämne. Snälla ord. Okej nu låter jag som en hemsk person, men jämför mig inte med Hitler nu direkt, vänta ut mig.
Klart jag säger snälla saker, men just de lite djupare. Fråga, Varför är det så mycket enklare att säga I love you än Jag älskar dig. Är det verkligen en korrekt översättning?
Jag har alltid tyckt att mänskligheten använder Jag älskar dig alldeles för lätt. Ska man inte förtjäna det? Och om man sedan vid något tillfälle verkligen vill säga hur mycket någon betyder för en och man redan sagt just Jag älskar dig femtioelva gånger, vad finns då kvar att säga som kan ha samma effekt?
Jag har lärt mig att det sedan finns folk som har lätt för att säga. Som säger det ofta, och det är ju givetvis upp till dem. Jag dömer inte!

Man kan säga en hel del fina grejer, men jag har två fraser som jag tycker är finast, först är inte helt oväntat Jag älskar dig säger jag sällen, aldrig. Men kan tänka det då och då. Det bilds liksom en klump, ett lock i halsen som puttar ner orden på mig igen. Bara för att förtydliga lite såhär mitt i jag är inte känslomässigt oåtkomlig!
Fras nummer två är mammas, den säger hon ibland och varje gång känner hela jag hur hon verkligen menar det. Hela hon, från de raka tårna upp till de lockiga håret ( permanentat)
Frasen är en gullig sådan som i fel mun lätt kan bli fel. Men så ibland ser jag en bild, är med om ett ögonblick, ser en person och känner hur mitt hjärta blommar upp sig lite och hela jag tänker Mitt lilla hjärta Den frasen är min favorit, alla gånger. Det gör nästan lite ont i mig när jag tänker det, för bakom det finns allt. Så det är mitt finaste.

En riktig bloggerska hade väl lagt ut en bild till detta nu men jag leker rebell. Jag vill inte välja, jag vill själv sitta och tänka på mina fina. På dem jag ser och vill säga mitt lilla hjärta till.
( nu blir jag bloggerska!!) Tänk på era fina. putti nutti!! Örk, nej. Det går bara inte!
Gör vad ni vill, tänk på vem ni vill, Stalin, Göran persson, flickvännens mamma, personliga tränaren. Vem ni vill. Det är ju ändå inget jag direkt kommer märka av, märk mina ord!!!
Och med den balla avslutningen på mitt känslodrypande avslut säger jag Goder natter
I morgon ska jag måla tak, och kommer förmodligen bli vitare


*TjingTjing*