Vid ett vaknar jag av ett sms, svarar och somnar sedan om. Vaknar vi 8 och hör att de andra e uppe, somnar om och vaknar vi 11. Tycker att nää lite till kan jag nog sova och vaknar halv två... Så efter 14 timmars sömn tycker man ju att dagen inte skulla kunna bli bättre eller?!

Sen gick jag mot tunnelbanan för att ta den till Westfield. För lite mumsig shopping!

Inga större svårigheter där, ofc ;)

Väl framme så var det inte precis svårt att hitta dit. Bara att följa strömmen ugnefär

Sale sale sale. Kan detblir bättre?!

Fint var det, och stort!

Dock kan jag be om att få tala om att det kan bli bättre, för det var inte alls kul att gå där själv. Det är inte alls kul att känna sig helt ensam. Just nu befinner det sig ingen alls som jag känner i London. Jayne är iväg denna helgen och nästa.... Så jag har absolut ingen att träffa.

Jag trivs jätte bra i min familj det gör jag. Men de är också mina arbetsgivare och jag/man har inte lust att träffa och umgås med dem varje dag, även om de är supe trevliga.

det känns inte som hem längangtan mer längtan efter socialt umgänge.

Liksom jag går upp, åker iväg kommer hem går och lägger mig...

Och det blir ju inte bättre när folk pratar svenska överallt och jag hittar Polarn och Pyret!

Ja sen tog jag mig hemmåt, tog bussen till ClaphamCommon och åt på Mc donalds. Jag var egentligen sugen på något annat, men eftersom jag inte kunde komma på vad så fick det bli donken.

Håller på att ladda ner mina första filmer och ja.. bara 10 veckor kvar tills de är klara... -.-

Hurra Hanna så kan du fira din ensamhet!

Jag hittar kanske något att prata med då =) eller?

*TjingTjing*