Vem var det som sa att kärlek är något possitivt, för egentligen är du ju bara väntan och ja annat skit.
Antingen är man kär och så har man hittat en som man är tillsammans med osv. Då ska man vara nervös över att denne kanske är otrogen, eller så är man nördligt ( nytt ord) kär i en som inte har den blekaste aning och inte bryr sig. Då blir man arg på sig själv för att man inte vågar säga något.
Det kan också vara så att man är löjligt förälskad i någon trotts all skit och att man kanske rent av blundar för den, även om hjärnan skriker nej så vrålar hjärtat JA!
Varför vinner då alltid hjärtat?

I alla fall är det så med mig. Jag vet ju inte hur det är med er.

Jag tror på kärlek det är inte det ( Wow här sitter man och låter som en 100 åring som levt hela sitt liv och kan allt) Jag vet att jag bara e 18 och man ska leva livet osv osv. BULLSHIT! Ska man bli ignorerad sårad utnyttjad och allt annat hemskt för det? Jag tycker det är fel att skylla på åldern i detta sammanhang, Vist kan inte ett förhållande i åk. 1 gämföras med ett förhållande man har när man är 20. Men från 15 och uppåt kan man nog faktiskt tycka att dom börjar likna varandra. Jag tycker ändå att dessa jäkla förlovningar hit och dit har blivit för mycket, det har liksom tappat sin betydelse.
Så här står det om Förlovning på wikipedia:

Förlovning är ett tillkännagivande av att en parrelation avser att leda till äktenskap eller registrerat partnerskap. Efter att ena partnern friat till den andre, och denne svarat ja, är paret förlovade fram till dess att vigseln eller registreringen har fullbordats. Av tradition växlar man vid förlovning förlovningsringar. Förlovning kan firas som en familjehögtid.
I en förlovningsannons i en tidning skrivs enligt tradition kvinnans namn före mannens (medan det omvända är det sedvanliga vid vigsel). När paret har förlovat sig, är kvinnan mannens fästmö och mannen är kvinnans fästman. Dialektala varianter av dessa beteckningar har funnits, till exempel havett från västra Blekinge för fästman.
Förlovningen har, till skillnad från trolovningen, aldrig varit rättsligt bindande.
Förr i tiden var det tradition att förlovningen högst skulle vara ett år, innan man gifte sig. Idag förekommer det att man bara förlovar sig utan att gifta sig överhuvudtaget. Likaså förekommer det att man gifter sig på en gång utan att först tillkännage förlovning.

(citat; Wikipedia)

Hallå vet ens den yngre generationen om detta? Nej skulle inte tro det.

Men så till vändpunkten, ibland vill alla. Ja jag vågar mig på att skriva alla gammal som ung torr som våt lång som kort, alla vill någon gång bara få krypa in i någons famn..
 Alla...

Man klarar sig själv. Jag vet eller är överygad om att jag klarar mig själv, sitta hemma tända lite ljus och läsa en bok eller spela riktigt dålig musik för högt är inget jag är rädd för. Det tror jag inte andra heller är. Kanske är det just orden för evigt som skrämer dem liksom mig?

Kan man bli bildberoende? Jag var det innan, jag kunde kolla på bilder om och om igen, alltid med samma motiv,
Du

Men efter ett tag slutade väl jag att tro, tro på att bilderna skulle vakna till liv, eller att jag precis som i den där videon skulle bli indragen och få vara med, vara med dig.
För någon dag sedan, givetvis en riktigt värdelös da jävel Så fick jag se den, den nya. wow knivar kan sticka till två gånger oh ja... Och eftersom det var en värdelös da jävel grät jag givetvis, nu tänkte jag HA HA nu kommer det nu kan jag gråta mig till söms och i morgon är allt bra. Jo så blev det, men den där spärren som ska släppa och tårarna bara forsa släpptes aldrig, och vist kände jag mig bättre på morgonen, men sen kom bilden, meningen och pang så var man medveten om det verkliga livet igen.

aj aj aj aj aj aj aj

Ska man inte lära sig första gången? Så att andra ska bli mindre smärtsam och man kan rätta till alla fel. Jag trodde jag rättade till dem, men folks här kommer en nyhet, det hjälper inte!!!
Och det att man klarar mer, BULLSHIT! inte sant för fem öre! ( och då har vi ändå avskaffat 50 öringarna idag!)
Finns det inget program där dom svara på dessa frågor?
Kanske var det mer på riktigt denna gången? Eller i alla fall för mig?

Jag har alltid undrat hur man kan vara otrogen, liksom har man inget vett i kroppen alls? Att vara otrogen och inte säga något till någon av personerna är riktigt illa. Den enna vet inte om frugan och frugan vet inte om den andra.

Men att vara otrogen och den tredje personen vet, hur klara den det? Antagligen har ju mittpersonen inget problem med det, hur klarar man det?

Men vad gör man, hur ska man reagera om man får veta senare att man är den tredje personen, är det på gott eller ont?

Usch är det så här att bli vuxen? fast ja detta hände ju innan, men ändå!

 
NU ska jag snart lägga mig och sooooova i morgon blir det föreläsning mellan 10 och 12 efter det blir det hemligt uppdrag och sedan ska jag strosa på stan till 15.00 ca innan jag beger mig mot frisören. PÅ kvällen blir det Norje =)
Och på lördag god damn it ska vi suba till Sme'ns igen ;)

Hoppas ni inte somnade under läsningen, och stvfelen dycker upp på ett eller annat ställe ... jag ser det som en accesoar jag inte kan ta av ;)

*TjingTjing*